Skrev precis ett giftigt inlägg riktat till min Sambo, men tydligen har jag nån sorts magiska fingrar för rätt vad det var var hela inlägget borta. Så jag ändrar till att konstatera att jag med sprängande huvudvärk skulle "bara hänga upp tvätten" men möts av ett blinkande felmeddelande från tvättmaskinen. Rotar fram bruksanvisningen. "Troligen vikt avloppsslang alternativt att filtret behöver tömmas". Hmm, ser ingen avloppsslang så att den skulle vikt sig under tvättprogrammets gång känns orimligt. Mer troligt att avloppsfiltret som jag inte visste fanns behöver tömmas. Sagt och gjort. Börjar skruva loss filtret. Ahh, maskinen är fylld med vatten. Vad händer om man tar bort filtret? Jo, vattnet sprutar. Smutsigt vatten sprutar. Kämpar fast filtret, lite lagom mycket.

Till slut har vattnet fått sippra ut och jag tar ut det leriga filtret med fjädrar från soffkuddarna. Bra kombination med höstlera, gammalt sunk och sen ett gäng fjädrar. Verkligen. Inte. Kollar instruktionsboken. "Skölj noga under rinnande vatten". Försöker tömma utan att skölja. Eftersom till och jag med inser följdproblemet med att försöka skölja rent ett filter. Eller? Nej, det går inte att pilla rent eländet. Sköljer. Filtret blir rent. Wooh. 

Stopp i avloppet på "hon" i tvättstugan. Hemliga T väntat förbannad. Trött. Arg. Huvudet bultar.

Försöker tänka på Klas Hallberg och hur jag ska få till Hångel i den här situationen. Hur kan jag hänge mig på ett bra sätt? Nej, jag är nog inte fullärd, för jag går fullständigt bet.  

Men nu, 20 minuter senare, ska jag i alla fall äta mina frukostknäcke med ramlösa persimon och grape. Så nära hångel jag kommer idag. För det är faktiskt riktigt gott. Inte bara patetiskt.  

Idag har det skett två rån i stan. Ungdomar i övre tonåren, uppskattningsvis. Det är konstigt. Nuförtiden är inte min första tanke att "ooh, vad otäckt och osäkert det är i stan" eller nåt liknande. Nej, jag tänker... och undrar... "vad skulle jag säga om jag fick veta att mitt barn (om 15 år) har rånat en affär?"

Gjorde ett test på Aftonbladets hemsida, för att se vilken föräldratyp jag är. Fick (lätt förvånad) veta att:

Coola föräldern softar med barnen

Coola föräldern tar griniga barn med jämnmod. "Det löser sig" är mottot

Är du avsvimmad? Hög? Febrig? Nejdå, det är bara en mycket avspänd förälder som ligger utslängd på bänken i lekparken.

Den coola föräldern rycker lätt på axlarna medan barnen sliter i varandras hår, river ut innehållet ur skafferiet leker affär med mormors juveler. Äsch, ingen fara på taket, det där löser sig säkert av sig själv, är ditt motto. Blir du bjuden på musikfestival är det inga som helst problem. Du packar bara ner lite saft och kex i vagnen och rullar dit med ungarna i släptåg. Barnen ska inte få hindra dig att se ditt favoritband - du hindrar inte barnen från att smula sönder alla kexen och pilla in smulorna i högtalarsystemet. För i den här familjen är vi softa mot varann.

Läser: Något som inte handlar om föräldraskap.

Pratar dig varm för: Att våga resa till Bukina Faso med barnen.

Skulle aldrig: Flytta till radhus bara för att det är barnvänligt.

Ja... det stämmer nog faktiskt. På gott och ont.