Den senaste veckan, när jag haft som mest att göra, bestämde sig min kropp för att enough is enough.

Det började i lördags. Då gav mitt ena öga upp i en grotesk ögoninflammation som bara blev värre och värre ju längre dagen kom. På söndagen skaffade jag nån sorts receptfri kräm som "företrädelsevis" skulle smetas innanför nedre ögonlocket. Äckligt, men effektivt. Inte tillräckligt effektivt dock, för när jag kom till 2,5årskontroll på BVC på måndagen tyckte Sonens sköterska att jag såg för eländig ut och skrev ut ett recept på ögondroppar. 

Det kändes bättre direkt när jag bara droppat två-tre gånger, men halsen började värka. På tisdagkvällen var det riktigt illa. Jag sa till Sambon: "Det kvittar hur jag mår imorrn, jag måste gå till jobbet om jag så ska krypa dit, jag måste iaf vara där på förmiddagen och fixa xxx..."

Runt fyra på natten vaknar jag och mår lite illa. Tre timmar senare kan jag i frossa konstatera att "SAMBO! LÅT FÖR I H-E INTE Sonen komma in på  toan, jag är magsjuk." För att inte sprida julglädjen till hela dagis bestämde vi att hela familjen skulle sättas i karantän = inte gå till jobb och dagis. Jag höll mig på övervåningen. 

Nu, två dagar senare mår jag bara illa när jag äter mat (godis, kakor och bullar går bra), men har så oerhört ont i halsen och kroppen igen.

Försöker kroppen säga nåt?

Ska hur som helst bli sååå skönt att åka till mina föräldrar för att få en jul serverad. 

Hur som helst: GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR, alla trogna bloggare/läsare som orkar titta in här och kolla av om jag lever, även om mina inlägg kommer mer och mer sällan.