Måste testa hur det funkar med omröstningar, det måste ju vara dags nu när jag bloggat i flera månader. Börjar med en enkel koll; hur många jobbar egentligen kommande två veckor?!

För visst är det inte så dumt, att ta sen semester och låta folk gå hem nu i regnet (kaxig), få det lite lugnt på jobbet, kunna varva ner och SEN ta semester när alla andra börjar trilla in på jobbet igen. Typ? ;)

Det är ju i alla fall det jag försöker intala mig inför kommande veckors arbete.

Shit, nu fick jag svindel, fast jag sitter i soffan. Jag tror jag ska ta mig upp i sängen och lägga ner detta för en stund. KRAM alla läsare.  

Vaknade med ont i hals och kropp. Trött som tusan följde jag med Sonen när han bad om att få gå och äta frukost 0545. Jag orkade inte bråka eftersom jag kände mig så himla seg. Frukosten urartade till en skrikaffär. Sonen, som ju oxå är förkyld, skrek och grät och kunde inte bestämma vad han ville ha. Jag försökte bestämma åt honom men han ville absolut inte ha min hjälp. Till slut stod jag och skrek "JAG ORKAR INTE" (känns det igen?) varpå jag försökte sansa mig... jag vill inte vara en skrikmamma. Undrade varför inte Sambon kom ner och tog över, men var för trött för att börja grina på honom med. Tog med Sonen till annat rum och förklarade att det är frukosten som är på bordet som är frukosten som erbjuds, att mamma också mår dåligt och att det var därför jag skrek. Om han ville ha frukost fick han följa med till köket, annars fick han vara kvar i TV-rummet. Underläpp ut och jag gick själv till köket. Nån minut senare kom Sonen och åt det som stod framme. Lekte och tittade på film från förr (bebisfilmerna på Sonen) och sen var det föräldraskiftbyte så att jag fick sova några timmar. Väcktes av en superglad Son 0930. En timme senare kom dagens överraskning. Mina föräldrar ringde och sa att de var i stan (de bor 22 mil bort) och undrade om vi ville komma till stan på fika.

Självklart åkte vi ner på stan och åt lunch och fikade. Sonen ville inte äta något, tog ca 3 tuggor våffla. Började hosta mer och mer och jag insåg att vi nog inte gjorde honom en tjänst som hade honom på stan. Vi åkte hem för att han skulle få leka men han var inte på humör. Fick samtal från vännerna som ville ha med oss/en av oss på bio. Med mina föräldrar i stan passade det ju perfekt (barnvakt), även om jag var så där halvsugen med tanke på hur jag mår, men samtidigt, hur ofta kommer vi iväg på bio?

Eftersom Sonen inte ville vara med på nåt tog vi tempen på honom och han hade 38.1 Hönsmamma som jag är bestämde jag mig för att stanna hemma. I slutänden känns det väldigt bra. Jag går omkring och hostar och vrider mig och har ont i hela ryggen. Hade jag hängt med på bio hade jag just nu (och nån timme till) suttit och kollat på Clooney eller Willis... inga alternativ som lockade jättemycket ändå. Dessutom var det kul att umgås ensam med mina föräldrar lite. Lyckades t.ex vinna över dem i Chicago/poker. Bara en sån sak... :)

Nu ska jag dock gå upp o sova, jag tror det är bra att låta kroppen vila. Dessutom räknar jag med att Sonen vaknar när/om hans ventolin/pulmicort och Alvedon slutar verka, så då vill jag finnas till hands utan att bli en skrikmamma.

Jag håller på o stelna till i nacken. Vet inte riktigt vad som hänt, men jag har ont i framför allt vänster del av nacken och ner runt vänster skulderblad. Det gör ont när jag rör huvudet och jag känner mig helt ledbruten. Har ont i halsen också, så jag vet inte om det är en förkylning som spökar. Sonen är rätt snorig och hostig så det är väl inte helt omöjligt.

Ska passa på att summera dagen och sen blir det sängen. Det ska mycket till om jag inte kommer i säng före 23 idag.

Idag på morgonen var vi hur som helst hos tandläkaren med Sonen. De lugnade oss en del och nu är vi liksom inne i systemet. De ska kalla oss igen före jul, men om det verkar bli inflammerat eller nåt så måste vi kontakta dem omedelbart. Som det såg ut nu och med anledning av hur Sonen var så tyckte hon dock att det verkade positivt. Det blev ingen röntgen idag heller, vilket är lite trist. Vi tränade hemma före genom att låta Sonen bita i ett plastkort... sen bet vi och allt var så pedagogiskt. Så kommer vi till tandläkaren och säger att vi ska bita kort igen... men ... först ska de sätta på en sån där skyddshaklapp. Det gick fetbort tyckte Sonen som vägrade och eftersom tandläkarna inte vill ge småbarn men för livet lät de bli. 

På jobbet var jag inte så effektiv, det känns inte som jag fick mycket gjort de timmar jag var där, men jag får väl ta igen det nästa vecka. Då har många börjat sin semester så det kommer nog vara lite lugnare stämning på jobbet. Lättare att fokusera på det man ska. Hoppas jag.

Eftermiddagen/kvällen har varit rätt trist, eftersom jag har rätt ont i kroppen. Sambon kom på att det kanske kunde hjälpa med bubbelbad, så jag la mig i badkaret och hoppades på underverk. Det kändes enormt skönt då, men efteråt drog vi på linnex (linement-aktigt) för att musklerna skulle få lite hjälp... o jag lovar att det är nog det smärtsammaste jag använt på min nacke. Jag har använt linnex förut, men bara på fetare kroppsdelar, inser jag nu. Det bränner så enormt...

Började titta på en film men stensomnade så jag ska runda av här och hoppa i säng, det känns som att det är vad min kropp behöver.  

Tydligen kan jag inte komma i säng före kl 23. Idag såg det ljust ut,men ack nej. Kom på att vi inte betalat våra räkningar så nu har vi fixat det och ja.. NU kan jag gå och göra mig iordning för sängen. Godnatt.

Pensio-varning på mig inatt. Hade, helt enligt plan, kommit i säng skapligt tidigt och släckte väl lampan strax efter elva. Räknade med att få sova ostört till halv sju.

0017 väcks jag av att dörren öppnas och jag hör prat och skratt. Nu i efterhand kan jag väl erkänna att de gjorde de mesta för att hålla sig ganska tysta, men just då var min enda tanke hur i h-e Sambon får för sig att det är ok att ta med folk hem efter en vardagsfest, när vi är helt slut. Jag var så himla förbannad att jag inte kunde somna om. Hade jag bara lugnat mig hade jag förmodligen somnat om på två sekunder. Istället låg jag och surade tills Sonen vaknade och kom in och la sig hos mig. Tror vi båda somnade rätt snabbt efter det och vaknade inte förrän Sonen ramlade ner i golvet klockan tre. Sambon fick veta att han levde när jag bitchade runt på morgonen och drog med honom till frukost och till jobbet. Jag undrar om det var nån annan som kom dit lika tidigt som han. 

Hur som helst, det var lite kul. I efterhand. Men jag fattar inte när jag förvandlades till en sån där surtant. Det är nästan läskigt. För bara några år sen utnämndes jag till världens bästa flickvän av Sambons vänner när de möttes av hemlagad pizza och bäddade sängar när de kom hem kl 3 på natten. Men skillnaden var kanske att jag var förberedd på gäster den gången... o att jag var ung yngre. Trevlig. Social. Utvilad. Såna där petitesser. Det var tider det.

I övrigt har det inte hänt så mycket spännande det senaste dygnet. Två veckor kvar på jobbet innan semester. Två veckor kvar av bloggande innan det blir tyst på ett tag. Undrar om man får abstinens på semestern? Lär väl säkert ha annat att tänka på då, än att blogga. Som att sova. Sola. Bada? Läsa. Äta gott. Dricka vin. Det kommer bli bra. Om två veckor. Men imorrn är det helg i alla fall! Wohoo! 

• Höll en utbildning som brukar ta en timme, men killen verkade så skärpt så det blev bara en kvart. Bra. Effektivt.
• Lunch där företaget betalade - alltid bra.
  
• Köpte ny plånbok. Fin va? Inte alls jag egentligen med en camo-plånbok, men jag kunde inte motstå. Gillar storleken (ganska liten) och att alla kort får plats.
  
• Brodern ringde och vi snackade en stund.
  
• TV med Sambon är mysigt.

Jag har i hela mitt liv drömt om att få två barn. Förmodligen för att jag själv vuxit upp i den renodlade kärnfamiljen (mamma, pappa, son, dotter). När vi började försöka få Sonen grät jag när jag fick min andra mens efter att jag slutat med p-piller. Skitlöjligt, det vet jag ju rent förståndsmässigt, men jag längtade så efter att få bli mamma. Sonen var beräknad på dagen 1 år efter jag slutade med piller, så det gick egentligen ruskigt snabbt.

Sedan Sonen kom har jag inte haft något direkt behov av ytterligare barn. Har velat ge Sonen all min tid och energi. Sambon är dessutom nöjd med bara ett barn. Jag antar att jag på nåt sätt har försökt förlika mig med tanken att det bara blir Sonen, Sambon och jag. Det är inget dåligt alternativ, inte alls. Jag älskar mina två killar över allt i världen och skulle självklart klara mig bra med bara dem.

Men nu, när vännerna runt omkring skaffar sina tvåor och det finns andra bebisar runt mig, så börjar längtan göra sig hörd. Att få vara gravid igen. Att få ge Sonen ett syskon. Att få ge ytterligare ett barn vår kärlek och omsorg. Jag vet att jag (trots att jag är löjligt trött hela tiden) skulle ha energi till det. Jag vet att Sambon skulle bli världens bästa pappa även till nr 2.

Sonen vill också ha en bebis. På samma sätt som han vill ha allt annat som hans kompisar har. :)

.... ska gå och lägga oss alldeles strax. Sambon är ute med jobbet och Sonen har sovit i drygt 2 timmar, så jag har haft en ensamkväll, viket är rätt skönt ibland. Funderade på att kolla på nåt mer men med tanke på vad klockan är tror jag att det smartaste (och det som ger mig mest värde) är att gå upp, fixa iordning mig och lägga mig och läsa nån minut innan jag däckar. Jag har varit så trött den senaste tiden och gör samtidigt inget för att hjälpa kroppen till återhämtning. Sova skulle ju kunna vara ett sätt. Ska bara skriva ett inlägg till...