Jag har ju inte tränat så mycket de senaste... ja... 3-4 åren. Det börjar nog komma ikapp mig nu.

På fredagen för två veckor sedan gick jag i klackade skor, och trampade lite konstigt. Vet inte om det är skälet till att jag sedan dess har haft så himla ont i min fot. Liksom under foten, i mitten, nedanför "trampdynorna". Det gör ont när jag går och står. Igår sprang jag trots det till bussen (typ 3-400 meter) och nu har det onda vandrat upp i fotleden. 

Jag är inte en sån som går till läkaren i första taget, men nu börjar jag undra. Tänk om det är nåt på riktigt? Kanske ska jag bara be Sambon massera varje kväll... en liten stund bara... han gjorde det med vaden, som det onda hade kompenserat ny värk i häromdagen, och den mår ju bättre nu. Jag börjar där tror jag. Det känns så fånigt att gå till vård-C (om man ens får komma till) och ha så där diffusa ont-känslor.  

Igår morse slog det mig som en blixt från klar himmel: En av mina bästa vänner är nog gravid. Det fanns tecken som tydde på det, förändringar i beteendet... (slutade på Viktväktarna med konstiga vaga skäl, mår halvkonstigt hela tiden, äter helt plötsligt mellis...) Jaja, inte skäl som duger i rätten, men väl i min konspirerande hjärna. Så jag frågade henne. Hon är i 6 veckan.

Jag blev jätteglad! Så mysigt. 100% glad. Gick med fånleende i flera timmar. Sen, på eftermiddagen kom en ny tanke. Kan man både vara 100% glad och 20% avundssjuk? Kan de plockas från olika potter? För jag missunnar ju verkligen inte dem att få en ny familjemedlem. Det är bara att suget efter ett syskon till Sonen är starkare och starkare och att vara med henne varje dag kommer nog kännas tudelat. Men ändå, summa sumarum, är jag 100% glad för hennes skull!

Sonen har varit tre dagar på dagis och är tokförkyld. Helt igentäppt, ledsen och snooooorig. Hade somnat framför Cars när Sambon lagade vår mat igår, så när jag kom hem hade han sovit i en halvtimme. Sambon fick inte liv i honom.

Har sovit hos oss inatt och varit orolig och lessen för att det är svårt att andas, men vi har funnits där och lugnat honom.

Nu är jag så trött så att det finns inte. Förkyld själv oxå, verkar det som. Gud vad tröttsamt. Jag visste att det skulle komma, men det kunde gärna fått vänta några veckor. Ikväll blir det att lägga sig tidigt. Tidigare i alla fall.  

Idag började jag inte bara jobba, utan även ta tag i det här med vikten lite. Lätt att säga när man knappt fullgjort en dag, men ändå. Jag, Sambon, Mamma och Pappa ska ha en "tävling", där vi ser om vi kan nå våra uppsatta viktminskningsmål innan jul. Invägning en gång i veckan. Vårt eget lilla viktväktarna, fast utan pointsräkning.

Så, imorse var det dags. Ställde mig på vågen och har BMI 29,24.Övervikt alltså, på gränsen till fetma. 4 kg från vad jag vägde när jag kom till förlossningen med Sonen i magen. Sen gick jag ju ner 13 kg snabbt.Upp 9 kg på 2 år alltså. 

Det var siffrorna det.

Hur ska jag fixa det här då? 

1) Bättre och mindre mängd mat

2) Mindre godis o snacks

3) En gnutta mer motion

Mitt mål är att gå ner 7 kg till jul, vi får se om det går. Önska mig lycka till! Nu har jag åtminstone en viss del av den målmedvetenhet och styrka jag hade år 2000. Det MÅSTE gå, med lite j-ar anamma och god vilja. Och positivt tänkande. Jag har ju fått höra "hemligheten" nu.... ... 

Har levt i ett härligt semesterrus de senaste veckorna, men idag var det dags att gå tillbaka till jobbet igen. När jag jobbat i 2 timmar frågade VDn om han kunde komma och prata med mig och min chef om hur jag ska prioritera mina arbetsuppgifter. "Nu MÅSTE du ta tag i den här uppgiften T". Hmm... låt se... jag fick uppgiften (en stor en) några veckor före min semester. Jag påbörjade uppgiften och hade några frågor jag måste gå igenom med VDn innan jag kunde gå vidare, men han hade gått på semester. Sen gick jag på semester. Skickade ett mail till honom och min chef och sa att jag skulle fortsätta med uppgiften och ha den som prio ett direkt när jag är tillbaka och hela september.

Jaja, nu vet jag ju att jag har ögonen på mig i alla fall... så det är väl bara att fokusera, och göra så gott jag kan. Det är ju trots allt det enda jag kan göra.  

Så här med en vecka kvar på semestern kan jag konstatera att det är sömnbrist som är lite av ett tema för dagen.

Lördagen bjöd inte på någon eftermiddagslur, då vi var och shoppade och inte kom tillbaka hem förrän 16; skulle vara på fest kl 17. Fint folk kommer sent så vi var nog 10 minuter sena... flåsande, efter en cykeltur. Det var en enormt trevlig fest, vi hade kanonkul. Cyklade hemåt så att vi kom isäng vid 3-snåret. Jag gick och la mig i Sonens säng eftersom jag misstänkte att en förflyttning senare på natten inte skulle gå så bra. kl 6.38 drog han upp mig ur sängen och blev irriterad om jag somnade ifrån Bolibompa. Nästa sömn fick jag på vägen hem, då Sambon var snäll och körde. 

Istället för att lägga mig tidigt igår valde jag dock att glo på tv, så nu tror jag att jag rättmätigt kan säga att jag har mig själv att skylla nu när jag är stentrött igen. Dessutom väljer jag att sitta och blogga, och sen gå o läsa, nu medan Sonen sover. Varför inte sova jag med? Självdestruktiv? :) Kanske för att boken är så bra? Får väl se, tröttheten kanske tar överhanden. Hur som helst ska jag inte sitta vid datorn mer i alla fall.

Nu har jag och Sonen vaknat upp efter en natt hos mina föräldrar. Gårdagen var trevlig med god mat och kortspel. Men det var på kvällen det. På förmiddagen var vi på teater för barn. Det skulle vara några killar som Sonen sett förut, på dagis, och uppskattade, men de hade fått förhinder och ersättarna var en dockteater. Jag tror dock att Sonen uppskattade det ändå. Det är häftigt att se barn och hur de påverkar varandra. Allt smittar av sig som en löpeld; skratt, rop, allt. Det är roligt. Efteråt tog vi en lunch på Subways. Gott. 

Idag ska vi på fest hos några kompisar, Sonen ska vara kvar hos mina föräldrar. Det ska bli bra, men jag undrar hur jag ska palla en vuxenfest, jag är så himla trött. Hoppas jag kan sova en stund mitt på dagen idag.

Idag har temat varit underhållning för Sonen. Förmiddagen spenderade vi (jag och han) på öppna förskolan, på eftermiddagen var vi och lekte på vårt dagis i en timme. I övrigt är jag ruskigt trött och hängig, tror det har att göra med blodgivningen, lite sen i reaktionen bara.