Blir väckt och bestämmer mig för att gå ner och äta frukost med Sonen. Rotar fram mina pyjamasbyxor och sätter på mig dem. Sonen tittar på mig och säger "Nej mamma, du kan inte ha dem på dig!!!" Jag frågar varför och han säger att de är fula. Jag tittar ner och konstaterar att de är rätt skrynkliga. Kan det vara därför de är fula? Jag ber honom känna på dem för att förstå hur sköna de är (flanell). Han känner på dem och säger "men mamma, de är inte coola".

Hmm, är det en tonåring eller en treåring jag har här???

Underbara unge, men jag antar att det inte var sista gången jag får höra att jag inte är cool nog. Det ligger liksom inte för mig. Att vara cool.

Nu har jag avverkat min 30-årsfest. Avverkat låter kanske lite negativt, för i sanning var det ju hur lyckat som helst! Olika vänner och familj som möts för första gången och allt bara funkar, helt underbart! Jag är så nöjd.

Finare än all mat och sång är att nästintill alla inbjudna kom och gjorde kvällen så himla bra. Det är världens underbaraste vänner och familj, jag tror inte jag har haft ett bättre gäng runt mig i hela mitt liv. Tänk då att en stor del av de som var där har kommit in i mitt liv under de senaste 4 åren! Hur osannolikt är inte det?

Samtidigt som man tappar kontakten med så himla många efter skolan har jag alltså bonusat oc h inte bara träffat nya nära vänner på jobbet, utan till och med utanför. Det gör mig lite ödmjuk inför uppgiften att se till att vårda det, för jag vet att den chans jag fått är unik.

Det gör mig varm i själen när jag tänker på att jag inom ett år kan få anordna en fest till med dessa underbara själar som deltagare. Sen att det är en fest med stoooort fokus på mig och min Sambo-älskling, det blir grädde på moset...  :)

Var på ett seminarium i förmiddags som skulle lära mig att "prestera 200% mer på minskad tid med minskad stress". Jag vet. Jag borde inte gått dit. Hur som helst, föreläsaren berättade, att vad man måste göra för att lyckas med sitt arbete, det är att.... (trumvirvel).... ta ANSVAR!

Han sa en massa andra saker också, men tyvärr fastnade inte allt. Jag vet att jag låter besviken o anti, men självklart är det bra. Självklart är det sant. Och självklart är det... så självklart. Jag blir så trött. Jag har egentligen inget emot att sitta och lyssna på självklarheter. Det kan till och med vara rätt intressant och idéväckande. Väckarklocka-seminarium.

Jag var nog inte upplagd för det bara, jag vet inte vad jag ville ha. Gillade inte rubriken. Gillade inte approachen. Gillade inte att han sa att han hade en massa verktyg för att ta sig dit man ville men han delade inte med sig av ett enda verktyg. Då måste man köpa kursen. Typ.

Nepp, han har ett och annat att lära av min favvo Klas Hallberg. Som i typ andra meningen av sitt föredrag (med ungefär samma titel) sa att "jag kommer inte ge er några verktyg"... osv. Bra. Då ändrar jag förväntningarna. Tack.

Nu fanns det ju tid för frågor i morse, så jag kanske skulle tagit ansvar och frågat efter ett verktyg. Ett "men hur menar du att vi ska göra"?

Shit. Det är mitt fel att jag inte fick ut mer av det alltså.

Nähepp, nu ska jag ta ansvar och sluta min lunchrast så att jag kan fokusera på vad som är värdeskapande uppgifter i mitt arbete. Tyvärr avverkade jag en massa av dem på förmiddagen, så nu ska jag försöka vidareutbilda mig på egen hand... Snacka om att ta ansvar.