• Idag lyckades jag få bort ännu ett stort ok från mina axlar, på jobbet. Jag är såååå lättad, glad och... ja, glad helt enkelt. Fixade en av sakerna som hållt mig vaken på nätterna under förra året och jag kan nog helt enkelt inte beskriva känslan bättre än att jag gick runt med ett stort fånleende.
•  Jag, Sambon och Sonen ska gå på hockey imorrn, vi fick två biljetter och det är ju inget problem att ha Sonen i knät. Det kommer bli kanon!
•  Det verkar funka med vårat "kulsystem", tre dagar i rad har Sonen smakat vår mat, vilket vi inte kunnat övertyga honom om på länge. Håll tummarna för att det funkar i några veckor i alla fall. Vore coolt att fylla hans lilla burk så att han kan få hitta på nåt roligt.
  
• Jag ska komma i säng före kl 23. 

• Gjorde klart en grej på jobbet som hängt över mig i 2 år, jag har aldrig kunnat bli klar. Rent tekniskt är jag väl inte direkt klar nu heller, eftersom det är en uppgift som fylls på hela tiden, men jag var ikapp - det fanns inget mer att göra när jag gick hem idag. Vilken tillfredsställelse och glädje. Yiihaa.
• Dagens hockeymatch var en bra match där jag var och tittade live, vilket inte händer så ofta. Kul.
• Jag har väldigt trevliga och lättsamma arbetskamrater. Härligt!
• Sonen passade på att kissa på toaletten när jag inte var hemma. Duktiga duktiga lilla stora killen.

Idag började vi med ett litet belöningssystem för Sonen, som i korthet går ut på att han får en "puttekula" varje gång han smakar på den mat som finns på hans tallrik eller om han sover en hel natt i sin egen säng. Efter mycket gråt och tandagnisslan hade han fått i sig några tuggor ris och en tugga kött.

Så var det dags för hans första kula. Big mistake. Svårt att få en liten kille att förstå att man bara får ta en av alla fina kulor och lägga i en tom burk. När burken är full ska han få välja något att göra som han o bara han ska få bestämma. Vi får väl se hur det går... kanske försvinner burken och alla kulor i några månader. :) Är det bara jag som tillskriver min barn för stort förstånd? Ibland förstår han så himla mycket, för att nästa gång bryta ihop över ingenting.

Kanske ungefär som jag? Suck.

Har inte bloggat på länge och i en liten kort minut av intresse av vad jag skrivit tidigare började jag skumma igenom alla inlägg i kategorin "Dagens bra". Shit, det där var ju faktiskt en rätt bra idé. Nu inser jag vad jag faktiskt menade när jag började skriva den..... att det inte går att grina ihop när man ser alla dessa punkter. Det finns ju rätt mycket bra, trots allt. Hmm... Nu måste jag sätta igång och vara lite mer aktiv på att komma på mer bra saker och få bollen i rullning igen.

För ni vet väl att det är så det funkar? Positiva tankar föder positiva handlingar som föder positiva responser... Inte alltid lätt, men en nödvändighet för att fortsätta. Allt för att undvika en negativ spiral, för det finns inget som tar så mycket energi som att vara arg och grinig.

Hobbypsykologen tackar för sig och säger godnatt.... Sov så gott!

Det var länge sedan sist, men gammal kärlek rostar aldrig... så, dags för Dagens bra:

• Sonen är en stor pojke nu (som han betonar då och då, han är ju trots allt snart tre år), så då är det extra mysigt när han kommer och gosar in sig i famnen och bara vill vara hos mig en stund.
  
• Våra vänner är bra vänner. Mysiga vänner.
• Det hade snöat i natt! Perfekt nysnö att leka i, i kombination med strålande sol.
  
• Jag samlade på mig lite duktighet och tvättade två maskiner tvätt. Eller tre? Massa tvätt blev det i alla fall, i förmiddags.
• Dygnsgamla ostbågar, finns det nåt smaskigare? Jo, jag vet, en hel del, men ändå... denna sega men ändå krispiga massa är oemotståndlig.
• Att höra Sonen brista ut i "Blinka lilla stjärna där" för att han för en gångs skull får se en stjärnklar kvällshimmel. Östergötland hade 5 "soltimmar" i december. Det ger inte utrymme för så mycket stjärnklara kvällar, så det här är en raritet!

Vaknade till en vit värld utanför fönstret. Nu ska jag bara övertyga Sonen om att det skulle vara kul att gå ut och leka lite. Han verkar inte lika impad som jag...

Senare idag bär det av till vännerna på kalasmiddag. Det blir mysigt och en bra avslutning på helgen.  

Nu har jag bokat in tid för lunch med stället som jag var på intervju hos. Spännande! Ett steg närmare en eventuell förändring i livet.  

Jag har lite ångest... varför försätta sig i situationer där man ställs inför livsomvälvande beslut? Idiotiskt. Men spännande.

Efter dagens funderingar lutar det åt att jag vill ge mig själv chansen att prova nåt nytt. Att jag nog skulle bli besviken på mig själv om jag inte vågar chansa. Vad är det värsta som kan hända? Att jag söker nytt jobb om ett år igen. Jag lär inte vara den första som råkar ut för det.

Lojaliteten till Jobbet är större än jag trodde. Det är också en intressant känsla, när det börjar närma sig verklighet inser man att det betyder mer än jag gett det cred för förut. Spännande det med. Men det gör inte saken lättare.