Imorgon är det dags för kurs igen. Jag ska bli en bättre mamma. Del 2 av 8. Jag känner att allt har blivit lite konstigt. Jag dissar kursen och dess innehåll men har märkt under veckan hur den har smugit sig på mig på nåt sätt. Det som irriterade mig vid första (förra) tillfället var att alla exempel var så "tillrättalagda". Det var så givet vad man skulle svara, hur man skulle vilja vara som förälder. Allt var så slätstruket, vi gick aldrig in på djupet och när jag försökte få spets på ett case blev det liksom ingenting. Under den här veckan har jag dock märkt att jag hanterar konflikterna lite annorlunda. Inte alla, men några fler.

Det är skönt, för det gynnar ju inte bara mig, utan kanske framför allt även de som betyder mest för mig, min Son och även min Sambo. Vi blir mer harmoniska allihop. Halleluja, jag vet. Men ändå, det är nästan läskigt. Så enkla och uppenbara medel att få en unge som slutar skrika och istället pratar. För det är en av de få principerna jag inte ruckat på sedan jag blev mamma själv... att jag tycker såååå illa om barn som skriker för att de inte får som de vill. Missförstå mig rätt, jag tycker inte illa om barnen. Jag tycker illa om företeelsen. Och ibland lite illa om föräldrarna. För sättet de hanterar det på. Så rätt vad det är står jag där, och har en unge i min vagn som bara skriker o skriker att "jag viiiilll ha xxx". Det är så nära att jag lämnar kundvagnen där den står, kan jag säga. För det är jobbigt att inse att man ska tycka lite illa om sig själv.

Som tur är har det inte hänt så ofta och han tystnar rätt fort när jag ger honom onda ögat. Eller vad tusan det är jag gör. Jag fattar det inte själv, för ingen åthutning är så effektiv som när jag får nån sorts lugn, tyst röst som bestämt deklarerar för Sonen att antingen är han tyst eller så är det raka vägen till kassan och så får han stanna hemma nästa gång jag åker till xx-affären. Det måste vara nåt med tonläget och blicken, för han fattar att det är allvar, jämfört med vissa andra gånger då han inte verkar höra mig över huvud taget.

Hur som helst, summan av det hela är att kursen trots allt verkar ge något och att jag ser fram emot morgondagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

100 000. Så många nervceller bildas i Fröet varje minut. 6 miljoner nervceller på en timme. Inbäddat i 3 millimeter Frö.   Och 1720 millimeter trött mamma. Trött trött trött. Med 1050 millimeter sovande blivande storebror snarkandes bredvid mig. ...

Idag har jag fått två frågor om jag inte är sugen på ett barn till, plus en person som kommenterat att det är ju bra att min 5-åring leker med andra barn så han lär sig det sociala samlivet. "Det är ju inte så lätt för ensambarn".   En del av mig...

Efter 15 månader blev det helt plötsligt aktuellt att skriva av sig igen. Allt på grund av en liten vit sticka med två röda streck. Jag ska bli tvåbarnsmamma och vill bara skrika ut det, men på nåt sätt känns det inte helt vanligt att berätta för hel...

Vi behöver inte gå till floristen förrän i sommar. Augusti eller början av september räcker till och med. Det känns givet att använda den floristen, det är bara en fråga om hur mycket blommor vi ska ha... Ska vi t.ex. sätta blommor i bågen som finns ...

Sambon har varit duktig och gjort flera av sina uppgifter. Han har kollat ut en fotograf som han ska kontakta för att kolla priser och tillgänglighet. Han har börjat reka bröllopsresa och har fastnat lite för en Västindien-kryssning. Det tror jag pas...