Idag har jag fått två frågor om jag inte är sugen på ett barn till, plus en person som kommenterat att det är ju bra att min 5-åring leker med andra barn så han lär sig det sociala samlivet. "Det är ju inte så lätt för ensambarn".

En del av mig vill skrika "Jag ska, ok?" En annan del tänker att varför i h-e är det så fel att "bara" skaffa ett barn? Det borde väl finnas ett par exempel på ensambarn som faktiskt blivt rätt bra människor. Och en del med syskon som visat sig bli ordentliga skitstövlar.

Fröet Är efterlängtat och välkommet, men om det inte skulle blivit något måste vi väl ändå få vara nöjda med att endast ha Sonen. Inte vilken son som helst heller. Han valde ju trots allt oss i den stora föräldraaffären, så omdömet är det ju inte fel på.  ;)