Sitter och tvingar i mig ett andra glas blåbärssoppa, efter två dagar mer eller mindre utan mat och dryck. Har i och för sig försökt få i mig bra med vatten idag, men säkert inte i närheten av hur mycket jag borde få i mig.

Johopp. Nu tycks vi äntligen fått ett "normalliv" vad gäller Sonens sjukdom. Peppar peppar så har han inte varit sjuk sen i julas. Tro mig, det är låång tid för oss. Så vad händer? Sambon har varit däckad i över en vecka. När han börjar piggna till börjar jag må kasst och tappar matlusten totalt. Det här var i måndags. Blev helt snurrig efter massage och sedan dess har jag alltså knappt fått i mig nåt.

Hade tusen planer för morgondagen, men får väl helt enkelt följa den gamla slitna devisen "ta en dag i taget". Håll tummarna för att jag frisknar till så att vi kan få klippa Sonen och framför allt vara barnvakt åt kompisen, lilltjejen som skulle komma hit och till och med somna här hos oss medan föräldrarna får lite egentid.