Jag har lite ångest... varför försätta sig i situationer där man ställs inför livsomvälvande beslut? Idiotiskt. Men spännande.

Efter dagens funderingar lutar det åt att jag vill ge mig själv chansen att prova nåt nytt. Att jag nog skulle bli besviken på mig själv om jag inte vågar chansa. Vad är det värsta som kan hända? Att jag söker nytt jobb om ett år igen. Jag lär inte vara den första som råkar ut för det.

Lojaliteten till Jobbet är större än jag trodde. Det är också en intressant känsla, när det börjar närma sig verklighet inser man att det betyder mer än jag gett det cred för förut. Spännande det med. Men det gör inte saken lättare.  

Nu har jag varit på intervju för nytt jobb. Spännande!

Fylld av massa känslor. Kanske är detta helt rätt. Eller inte? Hur ska jag veta? Kan man veta, eller ska jag bara våga släppa taget? Det går ju att söka nya jobb om det skiter sig? Gör jag bort mig om jag tar det? Gör jag bort mig om jag inte tar det?

De viktigaste frågorna som jag måste försöka ge mig ett svar på är: Vill jag jobba som konsult? Är det den vägen jag vill ta? Att sälja min tid? Klarar jag det?

Jag har två-tre dagar på mig att komma fram till ett svar. Gissa om jag kommer vara en splittrad, trött själ när vi närmar oss helgen.

Nu har jag gett mig in på det igen... jag har sökt ett nytt jobb och ska på intervju imorgon. Spännande. Förväntningar och en massa andra känslor samlas på en liten liten yta i magen, som en liten boll ungefär. Vi får väl se hur det verkar imorgon. 

Nu ringde de från Jobb2 och bekräftade att de har planerat att gå vidare med två personer men att jag inte är en av dem. Anledningen var att de ville ha någon med bredare erfarenhet från olika branscher. Jag var väldigt professionell och sa "då får jag skaffa det så får jag kanske anledning och återkomma", varpå rekryteraren sa "jag kanske kan hjälpa dig med det, om jag får behålla dina uppgifter".

Allt var väldigt trevligt och professionellt. Hittade inget ensamställe heller så jag var tvungen att ta samtalet mitt ibland mina kollegor, men jag gick iaf till ett rum där min chef inte satt mitt emot mig.

Det har gått så långt att jag nog redan processat ett nej, för det kändes inget konstigt nu. Mer som en lättnad att det är över och att jag kan fokusera på en sak (sommaren?) nu ett tag.

Ringde Jobb2 nyss och frågade hur det gick och han sa:

"jorå, vi är i sluttampen nu, jag har gått igenom intervjuerna med Företaget och du och de andra kommer få ett mail där vi berättar hur det gått".

Sist jag fick ett mail från honom var det för att jag inte var aktuell för Jobb3. För intervjuer ringer de juh.

Jaja, sånt är det, jag vill mest ha besked nu, så att jag kan ta tag i mitt nuvarande jobb med lite mer energi än vad jag gett det den senaste tiden. Kanske be att få gå nån kurs och jobba bort lite punkter och ta lite initiativ och ... helt enkelt visa att jag är värd att få en redig löneökning inför höstens lönesamtal. Är det så det ska vara kanske? Att man tar det "lugnt" jan-maj och sen kör stenhårt efter semestern fram till lönesamtalet i november? Kanske min nya taktik? 

Har nu hämtat mig efter min första intervju för Jobb2. Snacka om gratis psykologtimme. "Varför tror du att du tycker så?" följt av "Kan du ge konkreta exempel på när du hamnat i en konflikt?" ....

Det kändes som att varje svar testades med en motfråga för att kolla om jag var konsekvent och sanningsenlig. Domen kommer väl om ca 2 veckor när jag får veta om det blir en andra intervju.

Men bara att bli kallad till intervju är ju rätt coolt. Av ca 80 sökande var det jag och 4 andra som valdes ut till en första intervju. Det är häftigt. Jobbet verkar riktigt kul också. Lite det jag gör nu fast lite mer och lite nytt och framför allt på ett annat ställe. Känner mig allt säkrare på att jag måste få testa om mina kunskaper står sig "där ute".

Byter jag jobb måste jag nog dock gå upp till heltid, åtminstone ett tag. Men vi får väl fixa det på nåt sätt. Sonen är ju uppe längre och längre på kvällarna så vi får väl se till att göra kvalitet av den tid vi får tillsammans. Jag och Sambon kanske kan lägga våra scheman lite omlott så att vi kan hämta honom lite tidigare någon eller några dagar i veckan, och då få mer tid med honom.

Dessutom har vi ju inte sett att jag gått vidare till andra intervjun än. Och efter det är det personlighetstest och/eller intelligenstest. Jamen tjena Gösta. Jag kanske blir kvar här ett tag till, trots allt... ;) 

Fick "tack för visat intresse, men du är inte vad vi söker" gällande jobb3 idag. Helt ok ändå. Det är nämligen samma företag och rekryterare som jag ska träffa i veckan för jobb2, så vi har redan pratat om vilken av tjänsterna jag ska intervjuas för och att det kanske krävs lite mer erfarenhet för jobb3. Därmed har jag alltså blivit kallad till intervju till 67% av de jobb jag sökt. Kanske inte statistiska fakta när man har sökt tre jobb, men det känns bra!!! 

En av mina bästa vänner ska på anställningsintervju på fredag! Coolt. Snacka om att kunna känna empati för varandras känslor.

Med en dag fylld av jobb är det typ det roligaste/mest intressanta som hänt mig idag. Underbara vardag när man lämnar huset 0745 och först 13 timmar senare kan man luta sig tillbaka i soffan (med lite jobb). Hmm... nåja, det är arbetsuppgifter som jag kan göra samtidigt som jag kollar på TV, så det funkar.