Idag har temat varit underhållning för Sonen. Förmiddagen spenderade vi (jag och han) på öppna förskolan, på eftermiddagen var vi och lekte på vårt dagis i en timme. I övrigt är jag ruskigt trött och hängig, tror det har att göra med blodgivningen, lite sen i reaktionen bara. 

På Oprah häromdagen handlade det om acomplaintfreeworld.org. I korthet innebar det att en kyrka börjat ge bort såna där gummiarmband, där det stod "for a complaintfree world", eller nåt liknande. Det gick ut på att man tog på sig armbandet på ena armen. Om man klagade på något skulle man byta arm för armbandet. Målet var att ha armbandet på samma arm i 21 dagar - efter det skulle det "onda mönstret" av klagomål vara "ur systemet".

Jag tyckte det var en ganska rolig idé. Jag har inte skaffat något armband, men min Sambo såg det också så nu säger vi "byt arm" till varandra om den andra klagar på nåt. Ibland säger jag även till mig själv, som igår på Kolmården när jag bytte arm på mitt låtsasarmband 2-3 gånger i kön till maten... :)

En bra tanke, hur som helst, jag tror på den och ska försöka tänka på det lite mer aktivt, det är så himla lätt att hamna i gnällfällan, och det är ingen trevlig plats att sitta fast i.  

Blodgivning

Var och lämnade blod för första gången idag. Det gick bra, trots att jag är väldigt nål-rädd. Vet inte varför jag fick för mig att jag helt plötsligt skulle tycka det var kul att se ett stort järnrör instucket i min arm. Eller, för de mindre rädda, en kanyl av något större storlek... :) Nästa gång ska jag inte titta. 

Kände mig stolt och duktig när jag gick därifrån. Tänk att min lilla insats på bara några minuter kan hjälpa till att rädda liv. Dessutom hade jag en så speciell sammansättning blod att den oftast används till att rädda barn om det blir komplikationer vid förlossningar (jag är 0 neg med någon ytterligare specialsammansättning) och när hon sa det kändes det ännu mer angeläget, på nåt sätt. Oavsett vilket är det en insats att vara stolt över, tycker jag. Vem vet om jag kommer behöva blod någon gång, då måste jag ju förlita mig på medmänskligheten hos andra.

Lekkamrater

När jag kom hem från blodgivningen gick jag och Sonen ut så att han fick leka med grannbarnen. De hade jätteroligt och sprang omkring. Jag höll mig i bakgrunden. Plötsligt sprang de iväg in i trädgården hos en av dem. Jag följde efter och frågade flickans mamma om det var OK att Sonen var med, och det var det, så jag gick hem. Han var där och lekte i ungefär en halvtimme. Första gången han leker "borta" utan att 1) det är något vi initerat 2) vi är med. Han är stor nu, vår goa 2-åring.  

Grillning

Medan Sonen var och lekte fixade Sambon dagens meny. En meny för storätare, en meny för grillgourmeter. Eller vad sägs om;

• Grillspett (köttfärs)
• Grillad majskolv (färsk)
• Grillad paprika med vitlök o olja i
• Grillad svamp
• Klyftpotatis
  
• God grillsås
• Gott rödvin

Nu är vi tokigt mätta, men det är helt ok. Kanske inte ska ta så mycket mer vin dock, för jag tror kanske inte det var den sortens vätska de avsåg när de sa till mig att dricka mycket ikväll...

Dagen har spenderats på Kolmården. Vi började med Safariparken, som både Sonen och vi tyckte var jättekul, varpå vi kom in på själva djurparken och sprang till delfinshowen, som oxå uppskattas av oss alla. Sonen gillade "fisken" som man klappar händer åt. Efteråt sjönk jag totalt. Så himla hungrig. Sambon ville äta på ett ställe där vi inte kunde köpa mat åt Sonen som även han var trött och hungrig. När jag är så hungrig kan jag inte ta beslut, jag kan rösta ner beslut, men jag kan inte resonera vettigt. Försökte skärpa till mig och till slut hade vi alla fått i oss något, även om Sonen vägrade äta mat och istället fick en stor muffin...

Gick vidare i lugnare mak och hann med att titta på nästan alla djur och spendera en dryg timme i Bamses värld (till och med teatern). Där hände dessutom det som INTE får ske. Sonen skulle åka ner för en rutschkana som slutar i underjorden. Sambon gick runt för att möta honom. Sonen ångrade sig, så vi gick därifrån. Jag tyckte han gick mot ett annat hus för att åka en annan rutschkana, så jag fick hjärnsläpp och gick för att hämta Sambon. Han kommer ut och säger "är Sonen i sitt favorithus?" varpå jag säger (och inser) "Jag vet inte". Springer dit, där Sonen självklart inte är. Det tog nog inte mer än 3-5 minuter att hitta honom, men det var nog de värsta minutrarna i mitt liv. Hur kunde jag vara så j-a dum? När vi hittade honom hade han aldrig märkt att vi var borta, han hade jätteroligt... så det var ju skönt att en av oss tre inte hade panik... Sambon hade det nog inte heller, och som den bästa Sambon i världen han är nöjde han sig med att ge mig en blick; varpå jag sa "vi tar det en annan gång, det finns inget du kan säga som jag inte vet". Efter det var det som borta, min Sambo är bäst på att inte förebrå eller skapa scener för något som vi inte kan ändra, bara vara lyckliga att det slutade som det gjorde. Vi hade inte satt på nåt tryggband (han ska ju ändå bara vara i vagnen eller med oss... *korkat*) och Sonen kan ju bara knappt säga sitt namn.... vem skulle hjälpa honom hitta oss, och vem skulle han ty sig till? 

Nu är vi hur som helst hemma, jag och Sonen. Vi dumpade Sambon på stan eftersom han skulle ut och äta med sitt jobb. Sonen sov en timme i bilen på väg hem, så jag räknar med en sen kväll, men det e lugnt, vi tittar på Madagaskar och jag kan nog roa mig med lite Mahjong eller nåt annat.

Summa sumarum av dagen:

Jag älskar min Sambo och min Son över allt annat i världen och det är det bästa som finns att få bara vara med dem och göra roliga saker. PUSS på familjelivet!

Idag har det hänt lite mer än igår. Först cyklade Sonen hela vägen till dagis på sin trehjuling (tog ca 10-15 min enkel resa). Vi hämtade ett papper och snackade lite, sen cyklade han hela vägen hem. Duktiga duktiga Sonen. Efter lunchsovet tog jag med mig Sonen till Öppna förskolan, så att han skulle få träffa lite fler barn. Det hade varit 28 barn och vuxna där på förmiddagen. På eftermiddagen var vi.... nu ska vi se... 2 personal... jag och Sonen. Han misstyckte dock inte, han var kungen när han fick all uppmärksamhet och älskade leksakerna och att få måla och... ja, han ville inte gå hem när det var dags att avrunda. Personalen är så himla trevlig så det var kul att få en pratstund med dem också.

Har även hunnit med att tvätta två maskiner tvätt och hängt dem ute för torkning. Hämtade in det sista nyss, det var återigen fuktigt, då kvällsdaggen redan anlänt, men det är smällar man får ta. 

Ja, osså var det det där med bananflugorna. De har anlänt till vårt kök efter en incident med kvarvarande disk i diskhon ett par dagar... Vi har försökt en motkur men den bet inte, nu har jag preppat en ny och ställt väldigt centralt i köket, håll tummarna för att det funkar. Receptet kommer trots allt från Anticimex, så om inte det funkar vet jag inte vad vi ska hitta på. Kanske fundera på om de ska få stanna och vara våra husdjur?

Just nu är det fotbollsmatch igen. Stockholmsderby. Det går inte så bra för Sambons lag. Skit. Straff nu oxå. Arg Sambo. Stackars Sambon. Inget mål. Puh. Nu ska jag sluta referera tråkig fotboll och spela lite Mahjong istället.

Idag har vi haft en av våra (inte så ovanliga) slappardagar. Sambon stack iväg på en golfrunda i förmiddags och jag och Sonen hamnade framför TV och dator. Var ute en stund efter lunch och cyklade till affären, men annars har vi varit på hemmaplan.

Undrar vad vi ska hitta på imorgon, det ska vara regn imorgon. På tisdag blir det hur som helst Kolmården, det ska bli kul, det ser vi fram emot!

Jag har verkligen legat av mig på bloggsidan, men det kanske är sunt, jag vet inte. Tillförlitligheten på att jag ska blogga varje dag verkar inte vara så hög, hur som helst. Sitter för tillfället och lyssnar på vår mediadator som låter som att den ska ge sig snart... eller i alla fall en fläkt i den. Den låter som en motorsåg, jag blir lite trött på den.

Tjejkväll

I fredags åkte jag till kompisens lantställe där vi hade tjejkväll. Pratade, åt och grillade. Det är så himla mysigt, vi är så lyckligt lottade som hittade varandra under graviditeten; vilken tur att det finns forum som vattengympa för gravida osv. Det var så härlig dynamik i gruppen och jag kan inte tänka mig hur det skulle vara utan dem nu. Att hitta tjejer som man kan vara fullständigt ärlig med är så härligt. Vi sov över och åkte hem runt lunch igår, så jag kom hem när Sonen sov middag.

Igår

Igår hände det inte mycket, det roligaste som hände var väl att jag och Sonen skulle åka och titta på djuren på gården i närheten, men de hade stängt i stallarna (tror alla djuren var ute) så vi gick och köpte en glass, sen tog vi turisttåget (dras av en traktor) och åkte en sväng. Det var väldigt uppskattat av Sonen. Sent omsider hittade vi getterna och kunde ge dem lite knäckebröd innan vi cyklade hemåt. Senare tog Sonen sin Bobby car och åkte på den ända till närmaste affären (och hem igen). Han är en stor kille nu, det är så himla häftigt!

Wohoo, nu öppnar Subway snart i vår stad! Efterlängtat! Det är favoriten sedan Sambon jobbade i USA, det blev minst en Subway i veckan, fler när vi gjorde våra roadtrips. Gott!