Bra sammanfattning på dagen, kanske inte ens behöver skriva mer? :)

Träffade Sonens och min bästis (två i ett?!) och fick två timmar att gå riktigt fort på förmiddagen. Träffades på "neutral mark", dvs en sandlåda varken utanför vårt eller deras hus. Har märkt att det passar dem bäst, annars är det alltid en uppstart av "min xx, min yy" osv. Träffas vi på neutral mark leker de bra ihop från första stund.

Åkte på kalas hos Sonens faddrar och fick våra förhoppningar besannade, de är gravida och ska ha bebis i april. Mysigt! God mat, trevliga vänner och galna ungar i fyra timmar. Det är livet det.

Nu är det dags att avrunda kvällen med en romantisk komedi.  

Vaken till 22:45 utan att somna någon gång i soffan. Det måste vara rekord för mig, i alla fall om man tittar på tv-kvällar hemma. Nu känner jag dock att ögonlock och huvud är väldigt tunga, så det är nog bäst att gå och lägga sig. Party på lördagkvällen, med andra ord. Nåja, business as usual imorgon, så det är nog lika bra att jag sover nu, plus att det är min tur för tidig sovmorgon imorgon. Härligt! Det kanske blir min första 8-timmars natt på länge. Vilken lyx!

Förra helgen var det dags igen. Jag och Sambon gjorde en "om vi skulle gifta oss idag, vilka skulle vi bjuda då"-lista. Hamnade på ca 35-40 stycken. Jag var helt säker på att vi skulle hamna på runt 60, vilket är en schysst skara människor om man ska få till dans, fest och... party... men nä, nu är mr och mrs Social så roliga att vår "inre" umgängeskrets inklusive släkt hamnar på dryga 30-talet. Roligt. Eller jag vet inte. Självklart ska inte ett bröllop definieras och styras av hur många gäster man har och hur festen är, men jag tror att både jag och Sambon trots allt sett vårt framtida bröllop som en maffig fest. Så... med lite logik och beräkningar kan man konstatera att om vi vill få till ett festbröllop är det snart dags att ta tag i det här med att gifta oss, om vi väntar ytterligare 5-6 år kanske skaran består av 10 nära och kära?!!?!

Hur som helst är det bara svepskäl för det faktum att jag längtat i många år efter att få vara finast för en dag, bekräfta vår kärlek för våra närmaste och få till den juridiska aspekten i det hela på köpet. Det är ju trots allt några få drömmar jag har här i livet och de är båda två kopplade till och beroende av att min älskade Sambo väljer att gå på samma linje; bröllop och ny bebis. Vi får väl se om och när endera kan bli av. 

Idag har vi haft höststädning i samfälligheten. När vi jobbat i drygt en timme och började närma oss färdigt drog jag och Sambon fram grill, korv, bröd etc och bjöd till "fest". Har nu suttit ute i kylan och pratat med grannarna i dryga två timmar. Mysigt! Det är ju så det ska vara. Kallt, trevligt och lagom ambitiöst.

Nu har Sonen däckat bredvid mig i soffan, jag borde ta tag i lite städning, tvätt eller något annat vettigt, men känner och tror att det mest troligen blir slappa i soffan tills han vaknar. Måste vårda min förkylning också... :) 

Nu har jag en ny färg och form på håret. Kul, höstfint! Alla verkar tycka det är bra, så även jag, så det är bara att fortsätta vara glad och tacksam för min favoritfrisörska. Vågade mig på lite mörkare, så det är i princip mörkbrunt åt svarta hållet med brunröd överdel. Tog några foton med mobilen men det funkade sådär bra. Skulle försöka ta med webbkameran för att kunna publicera nåt här, men får inte igång skiten. Så bra med inbyggda funktioner. Eller inte. Webbkameran jag hade externt på förra datorn funkade ju utmärkt, men nu hittar jag inte den heller, så jag skulle behöva förstå den inbyggda...

Jaja.. mer har hänt idag. Åkte tidigt till jobbet för  att kunna gå ut en halvtimme före jobbet. Det var härligt, det blev en snabb, bra promenad. Höll i två anställningsintervjuer och sen var det dags för klipperiet. Splittrad dag på jobbet då jag knappt satt vid min dator alls, och när jag gjorde det satt jag i Skype-samtal med en kollega, så jag har mer eller mindre inte fått något gjort. Jag blir så frustrerad. Men sånt är livet, just nu är jag mer uppgiven än stressad. Positivt är att vi träffade en som vi vill anställa idag, så när hon börjar tror jag det kan bli riktigt bra. Lite avlastning i alla fall. 

Ska nog gå och lägga mig skapligt tidigt, för jag har ont i hals och ... rygg/lungor. Måste låta kroppen hämta sig lite granna, vi får se. Ska bara kolla klart på ett inspelat room service.  

Nu har det hänt två gånger de senaste veckorna. Jag undrar om det beror på att jag är en total vanemänniska? Vad det är som har hänt?

Två gånger har jag varit på väg att ta mig hem från jobbet och lämna bilen på stan. Första gången sprang jag till busshållsplatsen och ringde Sambon och sa "jag har glömt busskortet, jag får fixa en sån där sms-biljett", varpå Sambon sa "Men vadå, du har ju bilen".

Idag höll jag på att tacka ja till skjuts hem men skulle till fotoaffären så jag hann inte. På vägen höll jag på att tappa nycklarna och kände då bilnyckeln i fickan. Juuuust det.

Inga katastrofer, men man kan ju undra om hjärnan så sakteliga har valt att börja stänga av? 

Igår blev en mysig dag. Åkte in till Stockholm lagom till lunch. Satte oss på mysiga John Chris och åt varm panini och te. Fick en soffa för oss själva, så vi satt och mös och pratade. Gick sedan i sakta mak till Gamla Stan, tillbaka mot stan och NK, gick i affärer, gick... ja.. vi gick helt enkelt en massa. Hamnade till slut på en mysig pub där vi tog lite vin och öl och fortsatte sitta och prata. Middag på Thank God it´s Friday varpå vi tog bussen till Cirkus och kollade på Rivierans Guldgossar. Den var sådär, tycker jag. Inte dålig men inte nån superhöjdare. Alla levererade självklart, de är ju proffs, men hade det inte varit för Robert Gustafsson med sina karaktäristiska drag så vet jag inte om vi varit så förtjusta.

Sambon tappade rösten nånstans på vägen och mådde inte så bra, så vi begav oss hemåt efteråt.

Idag har vi varit förbi Sambons höggravida syster och lämnat av en present till kommande barn, sen åkte vi hemåt, tillbaka till vårt hus. Trötta och slitna och inte riktigt lika fulla med energi som Sonen, så vi får se vad vi lyckas med idag. Kanske kan komma undan med att vi tar en cykeltur till affären, vi får se.  

Nu har vi ätit frukost i Stockholm, är hos Svärmor igen. Både jag och Sambon känner oss risiga. Trist, för idag ska vi ju på "Rivierans guldgossar" och imorgon skulle vi träffa Sambons höggravida syrra, men nu vet jag inte hur det blir. Kanske att vi måste hoppa över det, eller i alla fall bara åka dit och säga hej. Vi får se.

Nu ska vi i alla fall göra oss i ordning och åka in till Stockholm lagom till lunch, tror jag. Sonen ska få spendera dagen, kvällen och natten tillsammans med sin farmor, det blir mysigt för dem.