Nu är jag bänkad igen. Bänkad och däckad, för jag är förkyld som en hel karl. Inser hur långt ner jag sjunkit i humör och ork när jag börjar gråta till första åket. Tema disco. Inte behövs det något stämningsfullt för att T. ska bryta ihop.... det räcker att nån på TV är nöjd med vad de gjort.

Borde kanske gå och lägga mig istället för att sitta här och gråta. Måste ju vara på topp om en vecka, då har jag mina 26 närmaste människor hos mig på fest. Då måste jag bara må bra.

ORKA!

Och nu har Josefin en blödning i ryggen men åker skridskor ändå. Bäst att fälla några tårar. Bara för säkerhets skull. Det kostar ju inget.