När jag var liten bråkade vi jämt med mamma när det var dags för mens, eftersom det märktes flera dagar innan, på hennes humör. Hon vägrade alltid att inse fakta, men det var så klockrent. Det var alltid då hon tappade masken och blev hon någonsin ledsen så var det  en till två dagar före mens.

Jag däremot har aldrig märkt att jag har PMS. Kanske för att jag varit full av hormoner sedan 15 års ålder, förutom under graviditet och amning. Men nu har jag slutat med hormoner, och vad händer då? Varje månad förvandlas jag till en bitterfi-a som tycker extremt synd om mig själv vad som än händer. Allt är på minus och det som händer runtomkring mig måste liksom jobba sig uppåt. Så hur ska jag hantera det nu när jag inser att det händer? Försöka stå emot tankarna, eller åtminstone att det får bubbla ut i ord när det kommer över mig.

Sen är det ju bara 1-3 dagar i månaden, bara sådär 5-10% av mitt liv som jag behöver gå omkring och vara extra bitter. Nästan ingenting. Stabilt. Skakigt men stabilt.

Frukost

En tallrik yoghurt med allbran

En fralla med smör

Ett halvt glas juice

Lunch

Tacos

Middag

Lasagne

Mellis/Snacks (summerat)

Några nachos

Några cashewnötter

Riskakor (max 3... kanske 2.. har inte ätit dem än :)  ) Två blev det.

Betyg/utvärdering

Rätt ok dag idag igen. Inga särskilda händelser.

Frukost

En tallrik yoghurt med allbran

En smörgås med smör

Ett halvt glas juice

Lunch

Mackor med smör

Middag

Nasi goreng

Mellis/Snacks (summerat)

Några nachos

Några cashewnötter

Popcorn

Betyg/utvärdering

Rätt ok dag, inga överraskningar i mitt beteende.

Frukost

En tallrik yoghurt med allbran

En smörgås med smör

Ett halvt glas juice

Lunch

Hemlagad pizza

Middag

Tacos

Mellis/Snacks (summerat)

En liten bit morotskaka

En tugga kexchoklad

En Xide PineCitrus

Ett glas vin

Naturgodis

Betyg/utvärdering

Inte världens bästa dag, men inte den sämsta heller. Trött som tusan, men det har väl med dagens shoppingrunda att göra.

Idag har jag haft familjeledigt i flera timmar. Nu blev det inte helt familjeledigt eftersom jag fick Mamma med mig, men nästan... Jag åkte och shoppade kläder. Första stoppet blev på Märkesaffären för Män o Qvinnor, men där finns det ju inte allt för mycket i xl eller storlek 44. Gick bet och höll på att be om att bli hemskjutsad. Jag hade liksom längtat efter att få köpa lite märkeskläder igen, efter att bara köpt kläder på Litebilligare-kedjan ett tag.

Nå väl, gick till en annan butik och började plocka på mig kläder att prova. Det var då Mamma kom. Sen var vi i den butiken i en timme och när jag gick därifrån hade jag köpt ett par jeans och en massa tröjor. Innan vi blev hämtade av Sambon och Sonen hade jag hunnit med några butiker till, tillsammans med ett bälte och ett par finbyxor.

Mamma är en bra shoppingpartner, hon river typ stället för att se till att jag får nåt som passar. Båda var helt slut efteråt. Men det var det värt!

Frukost

En tallrik yoghurt med allbran

En smörgås med smör

Ett halvt glas juice

Lunch

Fläskfilé med strimlad potatis och choronsås. Friterad lök(?) och sallad.

Middag

Entrecote, potatisgratäng, b-sås

Mellis/Snacks (summerat)

OJOJOJ...

Vin, typ 3 glas??

Glass

Choklad

Hjärtan

Just det, en apelsin oxå! :)

Betyg/utvärdering

Tror ovanstående talar för sig själv. Men gott var det.

Minus 0.3 kg på vågen idag. Ingen direkt stormande glädjeyra, men vad tusan, jag gick ner iaf. Och nu är det helg! Wohooooooo!

Så, vi var hos doktorn med Sonen idag. Han tittade i halsen 5 sekunder, tittade på öronen och lyssnade på hjärta och lungor, sen skrev han en remiss och det var det. Får vänta och se helt enkelt.

Det är en så skön doktor, det är så det ska vara när man kommer till en barnläkare. Har massor leksaker och nallar för att mjuka upp barnen och efteråt slänger han åt dem guldpengar (ja, choklad) och tutor o grejer. Jag förstår att det finns skeptiker till det, men jag skiter i vilket. Jag vill hellre att Sonen går glad till och från doktorn än att slita dit honom och han har ångest varje gång. För så är det när vi har tagit honom till vårdcentralen.

Jag säger inte att alla vårdcentraler är sådana, men tyvärr lever vår vårdcentral upp till sitt dåliga rykte. Jag har full förståelse för att de är stressade och utarbetade, men sättet de hanterar barn på är så långt från vad jag önskar för min son. Tror de sätter läkarskräck i barn innan de ens har förstått riktigt vad det innebär att gå till doktorn. Sonen är tre nu, han förstår endel och vi kan prata med honom, men som de betedde sig när han var typ ett år gammal. Hua. Så då blev det att vi inte gick dit, varpå han istället hamnade på barnakuten. Vettskrämd. De lugnade ner honom totalt. Hamnade där igen, kort därefter, eftersom de sagt att vi kunde återkomma om samma problem uppstod. Sen bytte vi till den här läkaren, en landstingsansluten privatläkare. Aj lööv it.