Det var ett bra möte idag. Vi fick våra röster hörda och ska få ta in en person som kan avlasta oss på det administrativa, åtminstone på deltid. I övrigt har väl dagen varit rätt ok. Jag känner att min stress, som gör att jag sover illa då och då, inte bara beror på jobbet utan även på mina krav på mig själv här hemma. Sen kanaliserar jag det på jobbgrejerna, för det är så konkret. Jag tror det i alla fall. Jag kan känna att jag just nu inte trivs med nåt. Jag orkar inte ens vara tacksam för en förstående Sambo och världens bästa unge.

Istället är jag mer av karaktären "det vore bra om jag bara fick ett tack och lite uppskattning". Arg. Sur. Grinig. Gnällig. Trött. I en argspiral som bara gör att allt blir negativt. Det passar inte alls in i min teori om "Dagens bra". Eller... det passar in på det sättet att när jag inte orkar ta fram Dagens bra blir det bara sämre och sämre. Så om jag kan förmå mig att få fram lite Dagens bra kanske jag kan försöka vända trenden. 

Shoot, jag har verktygen, jag måste bara orka använda dem. Att ställa krav på mig själv att bli en gladare människa. Det finns ju så himla mycket bra jag skulle kunna fokusera på, så varför lägga energi på att fokusera på det dåliga? Jag vet inte...  

Tre hekto ner denna veckan får väl anses vara bra. Jag har inte lagt ner så mycket energi på att ta hand om mig själv så att jag gått ner alls är ju faktiskt rätt bra. Det skulle underlätta om vi slutade vara så förkylda, så att jag kan gå och simma. 

Ungefär en natt per vecka ligger jag och vrider och vänder mig och kan inte slappna av. Jag tänker jobb, jag andas jobb och jag försöker lösa jobbproblem. Ibland löser jag saker som redan är påtänkta, men som jag inte hunnit göra. Jag inser att det här inte är så himla nyttigt. Vet vara inte hur jag ska få slut på det. Nu har jag varit vaken i en timme. Före det har jag hunnit med en kortare vakenperiod, men lyckades somna om. Nu däremot kände jag att det inte var någon idé att ligga och vrida sig.

Jag undrar hur det blivit så här. Jag menar, visst har jag mycket att göra på jobbet men det har jag haft förut också. Varför kan jag bara inte släppa det om nätterna åtminstone? Har pratat lite om det med min chef för att se om vi kan minska trycket på mig, men jag vet inte om det egentligen resulterade i något som egentligen gör någon skillnad. Imorgon ska vi ha möte om hur vi kan avlasta en av de andra tjejerna som är alltför överbelastad. En i ledningen tror att det kan lösas med att folk kommer och pratar mindre med henne. Underförstått; vi kan nog effektivisera oss, vi tjejer om vi bara slutar snattra. För det gör vi ju så mycket. Jeez, vi hinner ju knappt gå på dass om dagarna.

Nä, imorgon idag är det jag som för en gångs skull måste våga slå näven i bordet och stå upp för oss alla när vi pratar om vår arbetsbelastning. Jag kan definitivt inte avlasta henne när vi redan pratar om att ta bort roliga ordinarie uppgifter från mig för att jag ska hinna fokusera på de nu mer viktiga uppgifterna. Det samma gäller för min kompis, som redan fått ta vissa delar. Nej, nu är det upp till kamp. Hoppas jag orkar bara. Kanske trots allt ska försöka sova 2,5 timmar till... Mina älsklingar ligger där uppe och sover gott, jag hoppas att jag inte stör dem för mycket när jag ränner runt upp och ner och runt i sängen.