Jag har ju inte tränat så mycket de senaste... ja... 3-4 åren. Det börjar nog komma ikapp mig nu.

På fredagen för två veckor sedan gick jag i klackade skor, och trampade lite konstigt. Vet inte om det är skälet till att jag sedan dess har haft så himla ont i min fot. Liksom under foten, i mitten, nedanför "trampdynorna". Det gör ont när jag går och står. Igår sprang jag trots det till bussen (typ 3-400 meter) och nu har det onda vandrat upp i fotleden. 

Jag är inte en sån som går till läkaren i första taget, men nu börjar jag undra. Tänk om det är nåt på riktigt? Kanske ska jag bara be Sambon massera varje kväll... en liten stund bara... han gjorde det med vaden, som det onda hade kompenserat ny värk i häromdagen, och den mår ju bättre nu. Jag börjar där tror jag. Det känns så fånigt att gå till vård-C (om man ens får komma till) och ha så där diffusa ont-känslor.  

Igår morse slog det mig som en blixt från klar himmel: En av mina bästa vänner är nog gravid. Det fanns tecken som tydde på det, förändringar i beteendet... (slutade på Viktväktarna med konstiga vaga skäl, mår halvkonstigt hela tiden, äter helt plötsligt mellis...) Jaja, inte skäl som duger i rätten, men väl i min konspirerande hjärna. Så jag frågade henne. Hon är i 6 veckan.

Jag blev jätteglad! Så mysigt. 100% glad. Gick med fånleende i flera timmar. Sen, på eftermiddagen kom en ny tanke. Kan man både vara 100% glad och 20% avundssjuk? Kan de plockas från olika potter? För jag missunnar ju verkligen inte dem att få en ny familjemedlem. Det är bara att suget efter ett syskon till Sonen är starkare och starkare och att vara med henne varje dag kommer nog kännas tudelat. Men ändå, summa sumarum, är jag 100% glad för hennes skull!

Sonen har varit tre dagar på dagis och är tokförkyld. Helt igentäppt, ledsen och snooooorig. Hade somnat framför Cars när Sambon lagade vår mat igår, så när jag kom hem hade han sovit i en halvtimme. Sambon fick inte liv i honom.

Har sovit hos oss inatt och varit orolig och lessen för att det är svårt att andas, men vi har funnits där och lugnat honom.

Nu är jag så trött så att det finns inte. Förkyld själv oxå, verkar det som. Gud vad tröttsamt. Jag visste att det skulle komma, men det kunde gärna fått vänta några veckor. Ikväll blir det att lägga sig tidigt. Tidigare i alla fall.