Dagen har spenderats på Kolmården. Vi började med Safariparken, som både Sonen och vi tyckte var jättekul, varpå vi kom in på själva djurparken och sprang till delfinshowen, som oxå uppskattas av oss alla. Sonen gillade "fisken" som man klappar händer åt. Efteråt sjönk jag totalt. Så himla hungrig. Sambon ville äta på ett ställe där vi inte kunde köpa mat åt Sonen som även han var trött och hungrig. När jag är så hungrig kan jag inte ta beslut, jag kan rösta ner beslut, men jag kan inte resonera vettigt. Försökte skärpa till mig och till slut hade vi alla fått i oss något, även om Sonen vägrade äta mat och istället fick en stor muffin...

Gick vidare i lugnare mak och hann med att titta på nästan alla djur och spendera en dryg timme i Bamses värld (till och med teatern). Där hände dessutom det som INTE får ske. Sonen skulle åka ner för en rutschkana som slutar i underjorden. Sambon gick runt för att möta honom. Sonen ångrade sig, så vi gick därifrån. Jag tyckte han gick mot ett annat hus för att åka en annan rutschkana, så jag fick hjärnsläpp och gick för att hämta Sambon. Han kommer ut och säger "är Sonen i sitt favorithus?" varpå jag säger (och inser) "Jag vet inte". Springer dit, där Sonen självklart inte är. Det tog nog inte mer än 3-5 minuter att hitta honom, men det var nog de värsta minutrarna i mitt liv. Hur kunde jag vara så j-a dum? När vi hittade honom hade han aldrig märkt att vi var borta, han hade jätteroligt... så det var ju skönt att en av oss tre inte hade panik... Sambon hade det nog inte heller, och som den bästa Sambon i världen han är nöjde han sig med att ge mig en blick; varpå jag sa "vi tar det en annan gång, det finns inget du kan säga som jag inte vet". Efter det var det som borta, min Sambo är bäst på att inte förebrå eller skapa scener för något som vi inte kan ändra, bara vara lyckliga att det slutade som det gjorde. Vi hade inte satt på nåt tryggband (han ska ju ändå bara vara i vagnen eller med oss... *korkat*) och Sonen kan ju bara knappt säga sitt namn.... vem skulle hjälpa honom hitta oss, och vem skulle han ty sig till? 

Nu är vi hur som helst hemma, jag och Sonen. Vi dumpade Sambon på stan eftersom han skulle ut och äta med sitt jobb. Sonen sov en timme i bilen på väg hem, så jag räknar med en sen kväll, men det e lugnt, vi tittar på Madagaskar och jag kan nog roa mig med lite Mahjong eller nåt annat.

Summa sumarum av dagen:

Jag älskar min Sambo och min Son över allt annat i världen och det är det bästa som finns att få bara vara med dem och göra roliga saker. PUSS på familjelivet!