Så har man klarat av denna dag också.

Utvecklingssamtal

"Jag hoppas att du känner att det finns utvecklingsmöjligheter för dig och att du trivs och ... " Ett jättepositivt samtal där jag för en gångs skull vågade vara rak och öppen med vad jag känner inför ALLT på företaget. Fick hur mycket beröm som helst, "jag har verkligen fått leta saker att kommentera som negativa". Snacka om att jag kände mig som en liten förrädare efteråt, när allt jag kunde fundera på var den kommande anställningsintervjun och hur den skulle bli.

Anställningsintervju

På en halvtimme hann jag beskriva mitt företag, vad jag jobbar med, hur jag trivs, hur jag är som person, mina bra och dåliga egenskaper, hur jag tror att mitt framtida jobb ser ut, mina (icke-)hobbys, familjesitatution, hur jag känner inför deltid, lönenivå, pendling.... Inom ramen av denna halvtimme hann även intervjuaren berätta hur företaget med tjänsten såg ut och var uppbyggt, samt naturligtvis vad tjänsten innebär. Och jag fick ställa frågor. Jag har, som jag nämnt tidigare, inte varit på så många intervjuer, men det kändes som det gick för fort!?!? Men ändå hann vi ju med typ hur mycket som helst.

Nu måste jag bestämma innan nästa vecka om jag vill ha den här tjänsten, för i nästa vecka kommer jag få veta om jag går vidare till "andra omgången". Jag ångrar att jag inte frågade hur många som sökt. Alla kanske kommer till den här turbointervjun. Då är det ju liksom ingen bedrift. Eller så ligger bedriften i att jag fick tummen ut att över huvud taget söka något nytt. Ja. Vi säger så.

Hur som helst har det varit en psykologiskt ansträngande dag, så nu är det (till skillnad från alla andra kvällar *host*) dags för att slappa framför TVn en stund.