Insåg idag att jag (och flera medmänniskor) går omvägar på stan, för att slippa konfronteras med "säljare" av olika slag. Skitjobbigt när de täcker både naturliga vägen och genvägen. Slutar med att jag går ett varv runt kvarteret, längs med bilgatan, istället för mysiga miljön på torget.

Antar att problemet ligger hos mig och alla andra som låtsas prata i telefon när Läkare utan gränser/Röda korset/Amnesty/Greenpeace/Telenor etc kommer mot oss med sina pärmar. Men det jobbiga är att ett nej nästan aldrig accepteras rakt av.

Förr har jag bara instinktivt tagit en omväg eller tagit upp telefonen och låtsas ringa, men först idag insåg jag som sagt att jag tar stora omvägen som är garanterat försäljarfri. Skit oxå. Ska det behöva vara så?

Snacka om att vara rädd för att stöta sig med folk... Den enda som förlorar på det är jag. Så nu får jag skärpa mig. Imorrn är det jag som rakryggad går förbi dem allihop. Önska mig lycka till!