Så har man klarat av denna dag också.

Utvecklingssamtal

"Jag hoppas att du känner att det finns utvecklingsmöjligheter för dig och att du trivs och ... " Ett jättepositivt samtal där jag för en gångs skull vågade vara rak och öppen med vad jag känner inför ALLT på företaget. Fick hur mycket beröm som helst, "jag har verkligen fått leta saker att kommentera som negativa". Snacka om att jag kände mig som en liten förrädare efteråt, när allt jag kunde fundera på var den kommande anställningsintervjun och hur den skulle bli.

Anställningsintervju

På en halvtimme hann jag beskriva mitt företag, vad jag jobbar med, hur jag trivs, hur jag är som person, mina bra och dåliga egenskaper, hur jag tror att mitt framtida jobb ser ut, mina (icke-)hobbys, familjesitatution, hur jag känner inför deltid, lönenivå, pendling.... Inom ramen av denna halvtimme hann även intervjuaren berätta hur företaget med tjänsten såg ut och var uppbyggt, samt naturligtvis vad tjänsten innebär. Och jag fick ställa frågor. Jag har, som jag nämnt tidigare, inte varit på så många intervjuer, men det kändes som det gick för fort!?!? Men ändå hann vi ju med typ hur mycket som helst.

Nu måste jag bestämma innan nästa vecka om jag vill ha den här tjänsten, för i nästa vecka kommer jag få veta om jag går vidare till "andra omgången". Jag ångrar att jag inte frågade hur många som sökt. Alla kanske kommer till den här turbointervjun. Då är det ju liksom ingen bedrift. Eller så ligger bedriften i att jag fick tummen ut att över huvud taget söka något nytt. Ja. Vi säger så.

Hur som helst har det varit en psykologiskt ansträngande dag, så nu är det (till skillnad från alla andra kvällar *host*) dags för att slappa framför TVn en stund. 

Jag ska på anställningsintervju imorgon. Jag vet inte när jag hade så här mycket fjärilar i magen senast. Mår nästan lite illa. Utvecklingssamtal på förmiddagen och intervju på eftermiddagen. Fokus? Jag kanske ska söka till scenskola istället?

Jag har varit på en anställningsintervju tidigare. En gång var jag där två gånger. :) Dvs jag var på intervju här, på mitt befintliga jobb två gånger, men bara för en tjänst. Vilken rutin, vilken vana... Nu ska jag alltså komma på massa argument ikväll för att boosta mig själv imorgon. Om man tänker efter så är det ju egentligen samma saker jag ska lyfta fram på förmiddagen och eftermiddagen. Hur bra jag är på vissa saker och hur jag är medveten om vissa saker men de jobbar jag på, o.s.v. 

Vad ska jag ha för kläder på mig?!?! Shit, nu börjar vi snacka viktiga saker. Jag har ju bara gympadojor nu inför våren, har inte hunnit skaffa andra... Jag får väl ta stövlar antar jag. Det ser ju stiligt ut. Världsproblem. Verkligen. ;) 

Vaknar kl 5 av att Sonen står vid grinden till nedervåningen och ropar "Ner. NER". Samma ord upprepas som ett mantra. Jag är tyst och tänker att "jag orkar inte, det här får Sambon ta". Efter en stund säger sambon bestämt: "Vi sover till klockan ringer". Vilket besvaras med ett gråtande "Neeeej, neeer". Jag hjälper till och säger "Vi går inte ur sängen förrän klockan ringer". Sonen gråter hysteriskt och fortsätter skrika sitt mantra. Vi ligger kvar i sängen. Skruvar på mig och känner mig som en ond kvinna. Gråten tystnar. Små steg kommer in i sovrummet. Liten son klättrar upp i sängen, kramar sin mamma, tar sitt Gossedjur och somnar om. Stolta föräldrar har vunnit dagens första kamp. 

Idag fyllde jag i papper inför utvecklingssamtal på jobbet. Ombads fundera på vad mina långsiktiga mål är med jobbet. "Att byta företag"... kan man ju inte skriva. Jag får nog komma på något bättre tror jag.

 Det blev inget sjukhusbesök för Sonen, han mår mycket bättre nu. Det blir nog till och med dagis imorgon. Skönt. Kul för honom också. Då kan han träffa sin bästis och leka av sig lite. Hur kul kan det vara att gå runt med mamma och pappa hela dagarna? 

Tänkte slappa framför TVn idag, men Sambon ska visst kolla Stockholms-derby på TV, så jag kom på att jag kan ta tag i att sortera ut vilka foton vi ska printa. Digitalfoton är ju hur bra som helst. Men jag vill ju helst ha dem i album också. Nu är det ca 1,5 år sen jag printade senast. Jippi. Jag menar, man tar ju nästan inga foton när man har ett litet barn. Så jag har en del att gå igenom.

Eller så kanske jag ska skriva i Sonens dagbok. Bestämde att jag skulle skriva dagbok under hans första år, men jag tror jag är på augusti nånting (han är född i maj 2005), så jag har lite minnen att gå tillbaka till och skriva ner. Tur att jag antecknade bra i min kalender, jag får väl hitta på lite känslor där det saknas info. Vad gör det om hundra år, när allting kommer kring? 

Har precis legat och lyssnat på Sonen när han ska somna. Hela magen och bröstkorgen häver sig, det rosslar och väser och rätt vad det är ser man hur det drar ihop sig vid halsen. Han har troligen förkylningsastma. Var uppe på barnjouren med honom tidigare i år och han fick andas kortison och grejer och blev bättre direkt. Eftersom jag har en massa allergier tyckte de att det var ok om vi ville ha med en inhalator direkt till sonen (annars ska man ha fått vara uppe tre gånger för att konstatera förkylningsastma). Jag tyckte dock (då) att det var bättre att proffsen fick ge honom det en gång till innan vi började försöka hemma, så jag sa att vi skulle ta det nästa gång det uppstod.

Och nu står man här, och vill inget annat än att få sätta en inhalator över näsa och mun på honom.

Funderade på att åka upp till sjukhuset, men samtidigt så somnade han ju nu, trots allt, och andningen lugnade ner sig... så vi bestämde att vi får vaka över honom inatt och åka om det blir sämre/om han vaknar. Att sitta på jouren en hel kväll/natt är ingen höjdare för varken honom eller oss. Vi får väl se hur det går.

Annars var tanken att jag ska jobba imorgon... Vi får väl se hur det blir med det. Vet att sambon är fullt kapabel (förmodligen mer kapabel än jag) att ta hand om sjukhusbesök om det är det som krävs, men samtidigt vill jag vara med, få hålla handen och kramas när det är jobbigt. Hoppas att vi inte ens behöver fundera på det, utan att Sonen blir bättre utan inhalering och sjukhusbesök. 

Ett tips till alla småbarnsföräldrar: Säg aldrig, och jag menar ALDRIG "Nu är det så skönt, för Sonen har inte varit sjuk på flera veckor!"  Om du råkar säga något sånt kan du nämligen räkna med VAB dagen efter. Jag tror det är statistiskt säkerställt faktiskt. :)

Jag undrar vad vi ska hitta på idag. Känner inte för att gå ut och leka av oss i det här vädret. 12 timmar tecknat kanske, tills det är dags att lägga sig för natten. Kan man få en 2-åring att dricka varmt te med honung? Eller räcker det att jag ger honom honung på sked? Eller, små barn ska ju inte ha honung. Stackars host-pojken. Han får så ansträngd andning när han är förkyld, varje måltid blir en kamp mot andningsbesvären. 

Lika bra att inleda operation myspys. Ha en bra dag! 

Vet ni att en fet gasolgrillshistoria väger 80 kg i sitt paket? Inte så smart att åka och köpa den med barnvagn i bilen. Det får bli grill en annan dag. Men nu vet vi i alla fall vad vi vill ha. Det var ungefär vad vad vi hann med idag. Tre timmar senare hade vi alltså bara sprungit runt bland ställen som säljer grillar, samt en lunch på MAX. När Sonen såg medelålders kvinnor åka förbi i rulltrappan satt han och log och vinkade. Han vet precis vilka han ska flirta med. Me love. 

Just nu nattar Sambon Sonen. Jag undrar hur det känns i hjärtat när Sonen skriker "mamma" och bara gråter förtvivlat så fort nattningsprocessen börjar om det inte är jag som nattar. Pappa är fotboll och innebandy medan mamma är mys och kram. Fattar inte riktigt varför, det har varit så sedan han började på dagis. Då var ju ändå Sambon mer hemma med Sonen än vad många andra pappor är - 6 månader. 

Det verkar som han sover nu i alla fall, det tog max 10 minuter. Bra. Kanske tack vare min snygga mörkläggningsgardin? Ska sy en hissgardin till Sonens rum, men hann inte med hela så just nu är bara övre sömmen sydd, så att jag kunde hänga upp den... riktigt tjockt tyg som inte ska släppa igenom nåt. Nåja, så var det väl inte riktigt, men det kan inte bli sämre än det han haft sedan vi flyttade in. Det är bra, om man börjar riktigt dåligt kan det bara bli bättre, liksom. :) 

Undrar om Sambon vill kolla på lite thriller nu, det känner jag för. Over and out. 

Mina ögon kliar. Härligt att vakna med det. Men då vet man att vår/sommar är på gång. Tur att den närmaste timmen förmodligen kommer bestå i att jag ska kolla på tecknat med Sonen, äta frukost och fundera på var vi kan åka och köpa en grill. Grill, grillat, grillade, grillmat, grillfest, grillgäst! Vi älskar grillat men har bara grillat hos andra de senaste 6 åren, förutom vid några få el- eller engångsgrillstillfällen. Nu ska vi satsa på en fet gasolgrillshistoria. Jag var länge emot det men har blivit övertygad om fördelarna, och framför allt kände jag ingen större skillnad på smaken förra året när vi gjorde en liten studie bland våra bekanta. Så om vi hittar en grill idag som vi vill ha kan vi få grillat redan ikväll! MUMS! Det är lite kallt ute men man kan ju alltid äta inne...

Nu kom det ett par småttingarmar runt min hals o liten röst som sa "maaaamma", tillsammans med en puss. Vem kan motstå? Jag måste sluta skriva och fokusera på det tecknade en stund.