Idag har jag varit på mitt första borgerliga bröllop. Det var fint! Detaljer som att brudparet hela tiden stod vänt mot oss medan vigselförrättaren vände sig så att han ibland stod mot oss, ibland mot brudparet till exempel. Eller att fokus låg på kärleken mellan två människor. Jag gillade det riktigt mycket. Gillade hela konceptet med hur de hade lagt upp det, lokalen... allt var perfekt. Kul att få vara med och bevittna en vigsel även om man inte är bjuden på själva middagen, vi fick ju trots allt vara med och dela det viktigaste.

Min nya favoritsyssla är att sätta på en CD med sånger från dagis och höra Sonen sjunga. Man inser helt plötsligt att han har blivit så stor på ingen tid alls. Han har inte så jätteutvecklat tal så därför är det helt underbart att höra honom sjunga "äppen päjon baaner siner tytter vi e dott, fjutten som vi fååå, den sa macka doott! äppen päjon baaaner siiiner tytter vi e dott!" Det är bara en av 25 sånger på CDn och han sjunger med mer eller mindre i alla. Sån skillnad mot tidigare i vår. Jag älskar det, så mycket att jag börjar gråta.

Nu börjar jag bli riktigt trött på det här. Min rygg och axlar värker igen, så att jag inte kan ligga som jag vill när jag ska sova. Sambon får massera ikväll, annars brakar nog kroppen ihop. När jag vaknade inatt började jag tänka jobb. Kan inte förmå mig att sluta. Jag vet inte vad som hänt, vad som är skillnad jämfört med tidigare år. Jag har inte haft de här problemen förr. Kanske att jag känner att jag alltid ligger efter och har därmed prestationsångest? Jag vet inte, i såna fall borde jag ju tala med chefen om att avlastas. Men det är inte så sannolikt att det går igenom, snarare vill de nog att jag ska göra mer.

Jag fick läst lite bok inatt, den är ju kul så det är ju bra. Sonen vaknade inte förrän strax efter sju, så jag känner mig inte så död som jag trodde att jag skulle göra. Snart ska jag dessutom köra föräldraskiftbyte så att Sambon får vara med Sonen.