Så här ska det ju inte vara när man ska gå på semester... Eller så är det precis som det ska. Jag ska förklara.

Fullt upp på jobbet hela dagen. Hann inte färdigt så jag tog med det sista hem. Slutade halv fyra för att hämta Sonen. Han trivdes bra på dagis idag, han blev till och med lite ledsen när vi skulle gå hem och gav sin fröken världens kram. En av de stora tjejerna gav honom en liten bukett tusenskönor eftersom det var hans sista dag innan semestern. Söta hon.

Åkte hem, mutade Sonen med glass och Pippi och började jobba för att avsluta det sista. Strax efter 18 var jag klar. Hungrig. Trött. Arg. Det strulade massor på slutet. Sambon kom hem och gick ut och klippte gräset. Sonen bajsade, telefonen ringde med en efter en som jag egentligen ville prata med men inte hade energi till... snäste mot pappa så jag fick dåligt samvete och fick ringa upp lite senare. .... Sambon åkte och köpte solskydd till Sonens bilbarnstol, sen kom han hem och lagade mat. Under tiden var jag jättelåg. Ont i huvudet. Ont i kroppen. Åt nästan ingen mat. Somnade framför TVn vid 21. Lyckades väcka upp mig själv så nu har jag kollat på TV några minuter till men ska nog gå upp och lägga mig.

Jag antar att det är så här det blir när man inte sover på natten. Natten till idag hade jag ångest för jobbet igen och kunde inte somna. Vad jag än försökte med för knep så hade jag låst hjärnan på jobb. Till slut somnade jag när jag låg och läste i soffan i gästrummet. Hade slutat kolla på klockan. 

Svart dag, men nu är det semester! Imorrn är det packa och ge sig iväg som gäller. Orkar inte packa ikväll, annars hade det väl egentligen varit smart. Men vem orkar vara smart? Sova verkar mycket bättre, just nu. 

Najs, eventuellt sista bloggen på en dryg vecka och den är så här munter. Bra sätt att behålla sina läsare...

Är tillbaka den 22 juni, då ska jag vara glad, utvilad... .... och redo att gå till jobbet.