Häromdagen fick vi kärleksmums på jobbet, för att en tjej ska sluta. Efteråt gick jag till Sambons jobb och vi pratade fika och jag sa att vi fått kärleksmums, med strössel istället för kokos. Vissa hävdade att jag inte fått kärleksmums, för äkta kärleksmums har kokos. Annars är det bara chokladrutor.

Ja.. jag vet inte... goda är de ialla fall. Nu har jag bakat "äkta" kärleksmums, som vi ska äta när vi får främmat. Tror att både jag och Sonen har stora förväntningar på kommande timmar. Fika är ju alltid gott.... :)

PS: Kärleksmums, för de som inte vet, är alltså såna där chokladrutor (sockerkaka) med brun glasyr och kokos.  

Idag ska vi få besök. En familj som vi inte har umgåtts med på jättelänge. Det är inte för att tid inte funnits, utan för att vi helt enkelt inte vill längre, vi känner inte att vi har något gemensamt. Men så sågs vi häromdagen och de ville träffas igen och vi bestämde att vi skulle ses idag. Både jag o Sambon är sådär entusiastiska.

Nä, vi får ta och skärpa till oss, kommer säkert bli bra när de väl är här. Hade bara önskat att solen sken så att vi kunde fyllt upp poolen och barnen kunde lekt ute och.... Jaja, nu får vi jobba efter dagens förutsättningar. Vi har ju trots allt massa timmar på dagen som vi kan använda till sånt vi tycker är roligt. Som att se vad Sonen håller på med för lek med sina bilar nu. 

Idag har jag varit på mitt första borgerliga bröllop. Det var fint! Detaljer som att brudparet hela tiden stod vänt mot oss medan vigselförrättaren vände sig så att han ibland stod mot oss, ibland mot brudparet till exempel. Eller att fokus låg på kärleken mellan två människor. Jag gillade det riktigt mycket. Gillade hela konceptet med hur de hade lagt upp det, lokalen... allt var perfekt. Kul att få vara med och bevittna en vigsel även om man inte är bjuden på själva middagen, vi fick ju trots allt vara med och dela det viktigaste.

Min nya favoritsyssla är att sätta på en CD med sånger från dagis och höra Sonen sjunga. Man inser helt plötsligt att han har blivit så stor på ingen tid alls. Han har inte så jätteutvecklat tal så därför är det helt underbart att höra honom sjunga "äppen päjon baaner siner tytter vi e dott, fjutten som vi fååå, den sa macka doott! äppen päjon baaaner siiiner tytter vi e dott!" Det är bara en av 25 sånger på CDn och han sjunger med mer eller mindre i alla. Sån skillnad mot tidigare i vår. Jag älskar det, så mycket att jag börjar gråta.

Nu börjar jag bli riktigt trött på det här. Min rygg och axlar värker igen, så att jag inte kan ligga som jag vill när jag ska sova. Sambon får massera ikväll, annars brakar nog kroppen ihop. När jag vaknade inatt började jag tänka jobb. Kan inte förmå mig att sluta. Jag vet inte vad som hänt, vad som är skillnad jämfört med tidigare år. Jag har inte haft de här problemen förr. Kanske att jag känner att jag alltid ligger efter och har därmed prestationsångest? Jag vet inte, i såna fall borde jag ju tala med chefen om att avlastas. Men det är inte så sannolikt att det går igenom, snarare vill de nog att jag ska göra mer.

Jag fick läst lite bok inatt, den är ju kul så det är ju bra. Sonen vaknade inte förrän strax efter sju, så jag känner mig inte så död som jag trodde att jag skulle göra. Snart ska jag dessutom köra föräldraskiftbyte så att Sambon får vara med Sonen.

Började kolla på inspelat "Morden i Midsomer" strax före nio. Halv tio insåg jag att jag sovit några minuter. Försökte skärpa till mig men det funkade inte. Hämtade glass. Började kolla på (lite mer lättsamma) Oprah. Somnade efter ca 30 minuter. Stängde av. Tänkte att jag kan zappa lite. Började nicka till riktigt fort. Nu ger jag upp och lyder kroppen och går och lägger mig.

Ja... suck, det går utför. Accepterade att Sonen ville äta framför TVn. Men vad valde han att äta? Ris. Ris. Ris. Inte ärtor. Inte paprika. Inte kött. Bara ris. Kallt ris, för han får inte äta framför TVn medan middagen står på köksbordet. Vi orkar inte ha koll i två rum samtidigt. Till det vill han ha sin favoritdryck. Vatten. I och för sig med bubblor. Men ändå. "Vad åt Sonen till middag igår?" Ris och vatten. Kunde ju gett honom ett knäckebröd att äta till, så att måltiden hade fulländats. Med smör på. Inget annat pålägg, för det vill han inte ha.

Vi fick i alla fall bättre mat, fläskfiléwok med ris och gott vin. För en gångs skull jag som lagade maten. Det blev helt ok, skönt med ett alternativ till allt grillat vi ätit det senaste.  

Har precis kommit hem från jobb, hämtat på dagis och varit och handlat mat. Vet inte riktigt vad det blir ikväll. Har lite ont i huvudet, vet inte om det beror på vädret, trötthet, nackontet eller nåt annat. Kanske borde börja laga mat, men hoppas liksom att Sambon är inne på samma spår. Leka med Sonen en stund och när han sover blir det nog nåt framför TVn, rätt sannolikt. Vi får väl se. Blogginspirationen var så där, kanske inte på topp? :)

Sonen måste andas i sin mask igen, jag undrar om vi kan ha en helt frisk månad, nån gång i framtiden. Det kommer säkert, nån gång.