Dagen fortsatte ungefär som väntat. Trött och lättirriterad, ingen rolig mamma direkt. Det är så himla lätt att låta sig bli irriterad när jag är trött.

Har läst ut en bok så nu kan jag äntligen börja med Marian Keyes senaste. I löv it, det kommer bli bra. Ska därför bara summera dagen med att säga godnatt, jag behöver sova, och dessutom vill och ska jag gå upp och börja läsa min bok... Önska mig lycka till med att somna i tid. Vi får se om kropp och förnuft vinner över vilja och nyfikenhet.

Kl 05:15

"Mammmma, basssssaaaat" hörs det från Sonens rum, varpå han börjar snyfta. Jag tvingar mig upp ur sängen och byter en blöja. Tar med mig Sonen till vår säng och efter en stund somnar vi båda om.

Kl 06:15

Klockan ringer och jag ska gå upp och duscha. Eftersom jag hade planerat långdusch snoozar jag inte, utan räknar med att gå upp direkt.

Kl 06:45

Vaknar. Kastar mig upp ur sängen och in i duschen för en snabbdusch. Går in till Sambon och Sonen som fortfarande sover. Säger att vi behöver gå ner och äta frukost och Sambon svarar att han stannar hemma, han är sjuk.

Kl 07:15

Har fått liv i Sonen och fått med honom ner till frukostbordet. Sambon kommer ner eftersom jag en stund tidigare sagt att "du får i alla fall gå med honom till dagis". Tittar på Sambon och omvärderar situationen, han kan ju inte gå till dagis och smitta ner alla.

Kl 07:45 

Nu skulle jag varit med bussen för en kvart sedan. Istället plockar jag ordning i köket och sliter fram kläder till Sonen. I normala fall borde vi ta på oss skorna ungefär nu...

Kl 08:00

Nu skulle vi varit på dagis men istället står vi och säger hejdå till Sambon och börjar vår promenad mot dagis, inte jättesena trots allt. 

På dagis kommer jag fram till att Sonen nog måste ha solskyddsfaktor på sig, det hade jag missat att smörja in på morgonen. Kladdar ner hoom, får en snorig kram (jaha, det var den tröjan det) och säger hejdå. Torkar av tröjan så bra det går och hämtar bilen.

Nu sitter jag på jobbet och livet har kommit ikapp mig, kan man säga. Jag är så jäkla trött. Det är så där så att jag bara vill blunda, bara en stund. Kommer nog tycka synd om mig typ hela dagen.