Kan man göra en skyddsbubbla runt sitt barn? En bubbla som inte nödvändigtvis skyddar barnet från ALLT, men som garanterar mig att det värsta inte kan hända? Jag tycker att jag ofta ställs inför historier där jag tänker att "jag skulle inte överleva om det hände Sonen". Att barnet dör är naturligtvis det hemskaste, men det kan jag inte ens tänka på. Men att de utsätts för endera orättvisan eller övergreppet...

Jag är ju inte helt blåst, så jag fattar naturligtvis att inte alla drabbas av detta elände. Jag förstår att jag inte kan gå och vara rädd och orolig för att något ska hända.

Det hindrar mig inte från att ändå sända en tanke och en "jag finns här och tänker på er"-kram till de föräldrar, barn och ungdomar där ute som råkat ut för nåt, tagit sig igenom det och gått vidare. Ni är livets riktiga hjältar.

Just det, nu minns jag varför jag anmälde mig till dagens match. Gratis mat före ju. Nejvars, men lite after work med jobbet är ju oftast kul. Väntade mig pytt i panna men fick en perfekt stekt ryggbiff med potatis, grönsaker, bröd och vin. Sen bar det iväg till matchen. Vårt lag vann med 2-0, så det var ju kul, men GUD så TRÅKIGT fotboll är. Seriöst! Måste planen vara så stor? Det är ju bara en enda transportsträcka. Eller jag vet inte. Kanske blir roligare när(om) Sonen börjar. De säger det iaf. De andra. De som varit med förr. Bäst jag litar på dem, annars tycker jag synd om Sonen. Och mig.

Sonen mådde bra idag så vi packade ihop oss och åkte till frisören. Sonen är så där imponerad av att klippa sig. Han sitter still och är jätteduktig, men sirenen går på totalt, så njutningen blir väl något nedsatt för andra betalande kunder. Om man uttrycker det milt. Det går bra så länge man inte klipper nacken, vid öronen eller om hår ramlar ner i ansiktet. D.v.s om man klipper uppe på huvudet går det rätt bra... men det som känns angeläget är ju just kanterna...

Hur som helst är han jättesnygg nu, han blir så mycket pojke varje gång han får en ordentlig frisyr. Vi "tävlade" med pojken (ca 22 år) i stolen bredvid, om vem som skulle bli färdig snabbast och sitta still bäst. Sonen vann på tid men grät lite mer än den andra killen.

På väg hem somnade Sonen och sov i ca 40 min, vilket spräckte mina planer om att få sitta i solen och läsa i en timme efter lunch, nu blev det 10 min från det att vi kommit hem och jag fixat med matvaror o så. Jaja, jag överlever. Om en halvtimme sätter vi oss i bilen och åker för skiftbyte så att Sambon tar hem Sonen och jag stannar på stan och går på allsvensk fotboll. Wohoo. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag anmälde mig till att hänga med, jag gillar inte ens fotboll. Jaja, en match är väl max... 95 min + paus?