Har precis kommit hem efter en stark insats på gå-sidan i Blodomloppet. Duktiga duktiga vi, som trotsade duggregn och gick våra 5,3 km tillsammans med tusentals andra - för att rädda liv genom att stödja blodgivning. Det kändes riktigt bra och när vi väl var där ute och gick så tyckte i alla fall jag att vädret var ypperligt. Tänk att gå och trängas med en massa folk i strålande sol och 30 grader, det hade inte varit bättre.

Efter själva "loppet" fick vi en stooor kasse med picknickmat. Mysigt och gott.

Nu ska jag avsluta kvällen med att bli utbildad av Oprahs gäster i hur man ska ta tillbaka kontrollen i hemmet (om man tycker att barnen tagit över). Kanske kan hitta lite saker att justera, eller så kan jag ju komma på att vi är helt perfekta. Säkert. 

Igår när jag kom hem kl 18:10 (lite tidigare än vanligt, men kände att jag ville det) hade Sonen sovit i 45 minuter. Han hade haft jättemagknip och gråtit och vridit sig och ropat efter mamma, sen hade han somnat. Vi var lite nervösa att han skulle vakna, men insåg att det t.o.m gick att lägga honom i sängen, så vi lät honom fortsätta sova. Kollade på TV och snackade länge i telefon med en kompis, sen var det dags att sova.

Klockan var strax efter fem i morse när han vaknade och ropade på mig. Jag gick in till honom och väntade mig stora önskemål om frukost, men han bara ville leka lite och läsa lite medan jag fick vila ögonen på hans säng. Han kom till och med upp och la sig i sängen igen. Sen tog han mig i handen och sa att jag skulle följa med, så gick vi in och la oss i vårt rum istället.

När jag loggade in här idag såg jag att jag har haft över 200 unika besökare på bloggen i maj. Välkomna, hoppas ni ska trivas.... :)

Nu är klockan snart halv tolv och jag är jättehungrig! Jag och en kompis ska gå ut och käka, passar på att ta ett ställe en bit bort så får vi prommis till och från stället (och blir förhoppningsvis fria från övriga kollegor). Nu är det dags.