Kan man göra en skyddsbubbla runt sitt barn? En bubbla som inte nödvändigtvis skyddar barnet från ALLT, men som garanterar mig att det värsta inte kan hända? Jag tycker att jag ofta ställs inför historier där jag tänker att "jag skulle inte överleva om det hände Sonen". Att barnet dör är naturligtvis det hemskaste, men det kan jag inte ens tänka på. Men att de utsätts för endera orättvisan eller övergreppet...

Jag är ju inte helt blåst, så jag fattar naturligtvis att inte alla drabbas av detta elände. Jag förstår att jag inte kan gå och vara rädd och orolig för att något ska hända.

Det hindrar mig inte från att ändå sända en tanke och en "jag finns här och tänker på er"-kram till de föräldrar, barn och ungdomar där ute som råkat ut för nåt, tagit sig igenom det och gått vidare. Ni är livets riktiga hjältar.

Just det, nu minns jag varför jag anmälde mig till dagens match. Gratis mat före ju. Nejvars, men lite after work med jobbet är ju oftast kul. Väntade mig pytt i panna men fick en perfekt stekt ryggbiff med potatis, grönsaker, bröd och vin. Sen bar det iväg till matchen. Vårt lag vann med 2-0, så det var ju kul, men GUD så TRÅKIGT fotboll är. Seriöst! Måste planen vara så stor? Det är ju bara en enda transportsträcka. Eller jag vet inte. Kanske blir roligare när(om) Sonen börjar. De säger det iaf. De andra. De som varit med förr. Bäst jag litar på dem, annars tycker jag synd om Sonen. Och mig.

Sonen mådde bra idag så vi packade ihop oss och åkte till frisören. Sonen är så där imponerad av att klippa sig. Han sitter still och är jätteduktig, men sirenen går på totalt, så njutningen blir väl något nedsatt för andra betalande kunder. Om man uttrycker det milt. Det går bra så länge man inte klipper nacken, vid öronen eller om hår ramlar ner i ansiktet. D.v.s om man klipper uppe på huvudet går det rätt bra... men det som känns angeläget är ju just kanterna...

Hur som helst är han jättesnygg nu, han blir så mycket pojke varje gång han får en ordentlig frisyr. Vi "tävlade" med pojken (ca 22 år) i stolen bredvid, om vem som skulle bli färdig snabbast och sitta still bäst. Sonen vann på tid men grät lite mer än den andra killen.

På väg hem somnade Sonen och sov i ca 40 min, vilket spräckte mina planer om att få sitta i solen och läsa i en timme efter lunch, nu blev det 10 min från det att vi kommit hem och jag fixat med matvaror o så. Jaja, jag överlever. Om en halvtimme sätter vi oss i bilen och åker för skiftbyte så att Sambon tar hem Sonen och jag stannar på stan och går på allsvensk fotboll. Wohoo. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag anmälde mig till att hänga med, jag gillar inte ens fotboll. Jaja, en match är väl max... 95 min + paus?

Idag har jag hunnit med följande TV-tittande:

• Cars
• Ice Age
• Lite Pingu (suck)
• Oprah
• Sing a long
• Ett Oprah till i skrivande stund

Galet mycket TV faktiskt. 

I övrigt har dagen varit en del kaos. Sonen var förkyld igår och sov oroligt under natten. Sambon sov hos honom i några timmar och tyckte att han varit lite varm, men på morgonen hade han bara 37.0 så vi förberedde oss för dagis. Sambon åkte till jobbet, jag gjorde mig iordning och skulle göra iordning Sonen och tyckte han börjat bli varmare. Dessutom bröt han ihop för inget hela tiden. Tog tempen och den var "bara" 37.6, men jag ringde och sa att vi skulle behålla honom hemma. Var tvungen att jobba på förmiddagen för att fixa några saker, så jag packade in Sonen och lite leksaker i bilen, sen åkte vi till jobbet och Sambon fick komma o hämta Sonen och bilen på mitt jobb. Delade på dagen så vid lunch åkte jag hem och tog över "vården" om vår pigga 36.5 gradiga son.

Försökte vara en god vårdande mor och hålla oss inne (och kolla på film = ta det lugnt) men efter ett tag gav jag upp och vi gick ut och cyklade och lekte i sandlådan, det funkade eftersom inga andra barn kommit hem än.

Sonen ville inte äta mat idag heller. Inget nytt egentligen, varför det nog förvånade oss alla att jag började gråta när han bröt ihop vid bordet. Vi satt där och kramades och grät, och när han slutade gråta kom det en historia ur min mun (jag fattar inte riktigt själv hur jag hittade på). Nåt i stil med: "Magen blir ledsen när man bara äter frukt och smörgåsar. När magen blir ledsen börjar den gråta och då gör den att du gråter och att det gör ont i magen. Magen måste ha mat och vatten". Sonen tittade mot bordet och sträckte sig efter vattnet. Drack nån klunk och jag sa att magen blev jätteglad. Då tog han en potatisbit (pytt i panna) och stoppade i munnen och log. Till slut åt han upp nästan allt på tallriken och höll med om att både han, magen och jag var mycket gladare efter det. Gosiga gosiga gullesonen. Undrar om det var en tillfällighet eller om han lyssnade på mina ord. Vi lär väl inte tjata om ledsna magar dag in och ut nu, men det var en otrolig lycka att få i honom mat. Det är sällan 2-åringar har behov av att hålla en diet på frukt o mackor, även om det inte är dåliga saker att äta. 

Jag är arrrrrrrrrgh! Imorgon har Sonen studiedag på dagis, så jag har i god tid begärt föräldrapenning. Idag vaknar Sonen med feber och följdaktligen anses han sjuk minst idag och imorgon.

Jag ringer till F-kassan för att fråga hur man byter från f-penning till tillfällig f-penning. Svaret är att det går inte. Har man begärt f-penning får man inte ändra det. VA?!?!

Så om jag hade varit en slapptask utan framförhållning som inte begär ersättning förrän exakt den dagen jag är hemma så hade det varit ok? Då hade jag ju kunnat välja tillfällig f-penning och därmed haft semesterlönegrundande frånvaro. ARGH! Dessutom, när det visade sig att han var sjuk, så ändrades ju planerna så jag och Sambon pratade om att dela på det så att jobbet får lite av oss alla dagar. Det var ju inte tanken att mitt jobb skulle vara utan mig både idag o imorrn. Men nu skiter det ju sig oxå, då ska Sambon ansöka om föräldraledigt nämligen. Eftersom han inte heller får ta tillfällig imorrn. GRR. OK. Jag släpper det. Jag är inte arg längre. Bara lite. För nu kommer nästa fråga;

Eftersom jag har framförhållning: Vad händer om jag får jobb2? Jag har ju nämligen redan lämnat in ansökan om f-penning för att fylla upp min nuvarande deltid till heltid ända fram till augusti. Om jag tar jobb2 blir det ju heltid (före augusti). Betyder det att jag inte får ändra/dra tillbaka min ansökan och därmed kommer ha en mer än 100-ig tjänstgöringsgrad (och slösa våra fina föräldradagar)? Jag fattar inget! Jag är bara så trött på all denna byråkrati som uppmuntrar att man inte har framförhållning och sköter sig, för då går det inte att ändra.

ARG ARG ARG!

Så. *djupt andetag* Nu ska jag mysa med Sonen och glömma f-kassan en stund.

Tog en halvtimmes lunchpromenad idag, det är ju bra. Negativa känslor idag är väl att jag gått upp igen och fortsätter frossa i mig choklad, popcorn, godis... ja, vad som finns, ungefär. Idag blev det "bara" 6 rutor mörk choklad.

Positivt är att det går jättebra för mina vänner som kämpar på. Det visar att om jag bara kan få min lilla hjärna att orka med så kommer jag oxå fixa det. Insåg häromdagen att mitt största hinder (som jag trodde var min största fördel) är just det faktum att jag fixat det förut. Jag tror på nåt sätt att det ska gå lättare bara för att jag "vet" hur jag ska göra. Som att jag inte behöver anstränga mig. Nu när jag har avslöjat mig själv kanske jag kan försöka övertyga mig om att förstå att det är en j-a kamp att fixa det. Med det sagt innebär det inte att jag inte kan klara det. Jag har klarat det förut och har vänner och familj som alltid finns där och ställer upp, oavsett vilken väg jag väljer. Jag måste bara bestämma mig för vilken. Låta mig käka vad jag vill och inte må dåligt av de extra kilona som kommer på köpet, eller ta tag i mig själv och jobba bort dem? Kombon av dåligt samvete och frosseri tar för mycket energi. 

När jag var på MAXI igår fick mitt hjärta ta ett glädjeskutt. Min favoritförfattare Marian Keyes har gett ut en ny bok! Glada glada jag. Hintade lite övertydligt till Sambon att en viss bok är en perfekt present på Mors dag. Jag vet, jag skulle hintat till Sonen men han åt banan och hade inte tid att lyssna. I vilket fall ska den där boken bli min inom den närmaste veckan. Igår var det dock inte läge, inköp av böcker står inte högst på listan över det vi ska köpa före lön.

Det gör däremot en fin klippning till Sonen, vi ska till frisören på onsdag. Det ska bli spännande. Förra gången gick ganska bra, allt eftersom han förändrades syntes det att han tyckte att det var en snygg grabb i spegeln... om inte annat var det ruskigt spännande att se vad tjejen höll på med. Håller tummarna för att det går lika bra på onsdag.

Efter en långhelg är det alltid motigt att gå och jobba, tycker jag. Dessutom kan jag inte göra det jag hade räknat med, eftersom servern där mitt jobb ligger är nere. Jag får helt enkelt improvisera och ändra om i min "att-göra-lista". Det är inte så svårt, det finns endel att göra om jag bara orkar ta tag i det. 

Har lite pirr i magen, för Jobb2 sa att de skulle höra av sig den här veckan ifall det var aktuellt med en andra intervju. Just nu vill jag bara veta, och få det överstökat på nåt sätt.  

Vi får väl se vad dagen har att erbjuda i övrigt. Fortsätter det med uppehåll hoppas jag på en lunchpromenad, det skulle inte skada kroppen direkt.