Igår ringde Sambons pappa och vill komma och hälsa på. Låter väl inte så konstigt kanske, om man inte vet att jag aldrig träffat honom trots att vi varit tillsammans i snart 10 år. Jag tror ju lite naivt på människans önskan att ändra sig till det bättre, så jag hoppas att det blir av att vi ses och att Sonens farfar är beredd att ta tag i sitt liv och bli farfar och pappa.

Blickar över till min egen släkt och tänker på att jag själv inte är så intresserad av att umgås med några andra än min kärna (mamma, pappa, bror) och min mormor. De andra (morbröder, farbröder, kusiner) känns så konstlat att umgås med. Vi har inget gemensamt förutom blodet. 

Så det kanske inte är så konstigt att Sambon inte bryr sig om huruvida han kommer träffa sin pappa eller ej. De har ju bara blod gemensamt. Jag kanske ska lägga ner. Eller så kommer jag fortsätta vara mitt inkonsekventa jag och fortsätta tjata om min tro på folks förmåga att ändra sig. Vi får väl se.

Jag har en väldigt artig Son. När han vill ha något, eller göra något, avslutar han alltid med "tack". T.ex kan han komma och säga "bompa?" Om vi då säger att vi inte ska kolla på Bolibompa just nu, höjer han med ett "bompa, tack". Undrar om han har kommit fram till att man kommer längre med artighet. Det är hur som helst oerhört charmigt och extremt mycket bättre än om han skulle lägga sig på golvet och skrika och slå. Det senare är nämligen min mardröm. Det har hänt några gånger, men som tur är endast inom det egna husets väggar. Händer det i en affär undrar jag vad jag kommer att göra. Hemma går jag nämligen iväg efter ett tag, om det inte går att resonera med honom. Sen kommer jag tillbaka eller finns till hands när han bestämmer sig för att lugna ner sig. Det är inte fullt lika enkelt på t.ex MAXI. Kanske kan man lyfta upp honom och gå iväg istället, men vad ska man då göra med kundvagnen?

Jag får väl helt enkelt fortsätta uppmuntra hans egenpåkomna (eller är det från dagis?) artighet och hoppas att han fortsätter använda det som sin stil.

Vadå, en mamma måste ju hoppas och drömma? ;)

Helt underbart med ytterligare en helt ledig dag. Den ser dessutom ut att inte bli så tokig, vädermässigt!

Igår fick jag nya bekräftelser på att det inte är så dumt att vara småbarnsförälder, ifall det är någon som tvekat. Under gårdagen hade vi t.ex inte gått ut utomhus i blåsvädret om vi inte haft en Son som behöver frisk luft och stimulans. Nu tvingades vi gå ut och vädret var ju trots allt inte så tokigt. Dessutom inleddes ju kampen mot tistlarna som jag kanske kan fortsätta med idag.

Sonen gillar inte när jag sitter och bloggar, han drar i mig och vill att vi ska pussla tillsammans. Nähä, nu vill han se "Maja" igen och då nöjer han sig med att sitta i knät. Det kan jag kombinera med bloggen. Vi har bestämt oss för att försöka hålla TV-fritt mellan 10-18, men nu före 10 är det rätt skönt att få sitta i soffan och vakna till medan han får göra nåt han gillar. Igår var det Rasmus på luffen på TV och Sonen var helt förtrollad. Vet inte om det är nåt för 2-åringar egentligen, men samtidigt var det inget farligt som hände och vi satt med honom, så...

För första gången i mitt liv har jag tyckt att det är lite kul att rensa rabatt. Det är bara synd att det inträffar när jag rensar i den allmänna rabatten runt lekplatsen och inte mina egna rabatter. Det är så där sjukligt nu, så att jag vill gå ut och angripa tistlarna igen, bara får att få se vad fint det blir. Jag, Sambon och Grannfrun var ute och röjde och kom typ igenom en fjärdedel i förmiddags, med två hinkar fulla med tistlar som resultat. Idag blir det nog trots allt inte någon fortsättning. Det blåser så himla mycket och regnet ligger i luften, så vi stannar nog inne resten av dagen. Vi får se.

I skrivande stund har vi dragit en "vill sova mer"-drogad Son ur sängen och mutat honom med DVD. "Bilar" är överst på intresselistan idag. Stackars Sonen ser helt groggy ut, men vi vet att om han får sova så länge han vill på dagen får vi honom inte i säng på kvällen.

 Nu är det förresten fler som fått vattkoppor i Sonens närhet. Han själv har tre små märken i ansiktet, men de ser mer ut som plitor, så jag tror vattkopporna låter vänta på sig. 

Sambon har nu skämt bort mig med mat och massage. Snacka om lyx! Ryggen mår mycket bättre, den värker inte och det känns till och med som att han fick igång cirkulationen i aj-armen. Ett glas vin, slutet på Dobidoo och kanske nåt avsnitt med Oprah så sover jag gott sen. Vet inte riktigt varför jag är så toktrött nuförtiden, jag somnade till och med mitt på dagen idag och är ändå helt gonners. Imorrn får Sambon ta första morgonpasset med Sonen så får jag sova 8 timmar i streck och se om det hjälper. 

Köpte rättvisemärkt choklad förut. Det är ju bra om ens chokladberoende kan vara snällt mot någon där borta i kakaoböneland. Nästan så att jag måste äta lite extra, eller hur?  

Här kommer receptet på min favoritkladdis... iaf en enkel och mycket omtyckt variant.

Kladdkaka

2 ägg

3 dl socker

4 msk kakao

1 kryddmått salt

1 rågad tsk vaniljsocker

100 g smör (smält)

1,5 dl mjöl

Sätt ugnen på 200 grader (180 med varmluft)

Rör ihop ingredienserna och häll i en smord och mjölad form med avtagbar kant. Sätt in i mitten av ugnen och låt den vara där i upp till 30 minuter (allt hänger på hur kladdig kaka man vill ha). I vanlig ugn brukar jag ta ut den när den får lite mörkare prickar ovanpå, men det funkar inte i varmluftsugn, man får gå på känsla. Övning ger färdighet... :)

Det är gott att äta kakan som den är, men vill man ha det lite festligare kan man ju alltid strö på lite florsocker och servera med vaniljglass eller grädde.

Hoppas ni gillar den! 

Klockan är 12:30 och vi har hunnit med att:

• Gå ut och leka
• Cykla
• Klippa gräs o trimma kanterna (Sambon)
• Rensa en liten snutt rabatt
• Hämta en jacka på dagis
• Äta lunch
• Tvätta en maskin tvätt
  

• Lägga Sonen för lunchsömn

Det innebär alltså att vi klarat av flera av våra mål för dagen redan. Tror att vi har reviderat bort att kontakta vännerna och grilla, vi funderar på fläskfiléwok istället, det var länge sen. Skulle kunna vara duktig o ta tag i en flyttkartong, men jag tror att jag lägger mig på sängen en stund och läser istället, det lockar mer på nåt sätt. Det finns gott om tid att ta hand om de tråkiga sakerna senare... en annan gång.  

Om tio minuter ska jag väcka Sambon och få gå och lägga mig i 1,5 timme. Det är i alla fall min plan. Är tråkigt stel i hela ryggen och nacken (för att inte snacka om min stackars arm). Hoppas att Sambon orkar ge mig massage ikväll.

Idag ska det regna under dagen. Vad trist. Jag hade räknat med att vi skulle kunna vara ute och leka (vilket vi iofs kan göra en stund, men det är ju roligare om det är uppehåll) och framför allt klippa gräset, vilket börjar bli ordentligt långt nu. Vi får se vad det blir av dagen. Är vi inne kanske jag ska ta fram lite energi att ta hand om de där sista flyttkartongerna som vi gömde in i klädkammaren. Troligen blir det att vi går igenom dem och konstaterar att de ska in på vinden; det är mest porslinssaker, foton och "nostalgilådor". Frågan är hur mycket nostalgisaker vi ska få spara. Vi rensade rätt bra när vi flyttade, men har insett att vi måste rensa ungefär en gång om året för att jobba ner mängden innehåll. Nytt tillkommer ju också.

Undrar om vännerna är hemma så att vi kan hitta på nåt ikväll. Grilla ligger nära tillhands, vi har rätt mycket kött i frysen. Mitt organiserande av hemmet började nämligen med frysen, igår. Det är ett lagom området att rensa och sortera. Ekonomin den här månaden är SÅ kass, så jag var tvungen att se över vad vi har, så att vi prioriterar rätt saker när vi går och handlar.  

Yey, nu är klockan halv, dags att sova och slippa Pingu.