Att ha läst 48 sidor i "Självkänsla Nu" hjälpte föga när det kom fram en tjej på festen igår och sa att vi hade gått i samma skola. Jag tyckte det var trevligt så jag frågade vilken klass/årgång, varpå hon säger att hon gått i min parallellklass i åtminstone årskurs 7-9. Det hör till saken att vi var 2 klasser då, så det var liksom inte 500 pers jag skulle ha koll på. Snarare max 60. Minus killarna. Jag stod där helt blank. Fick namnet och kom direkt på efternamnet, så i teorin kände jag igen henne men inte alls i praktiken. Det blev en konstig stämning och min självkänsla föll rakt genom golvet och landade en bit under källaren.

Det tog nån halvtimme innan jag hade skakat av mig det pinsamma ögonblicket och fokuserade på att ha riktigt trevligt och njuta av min tid som Vuxen-T. Jag lyckades ganska bra. Det var en riktigt bra fest med sång, dans, prat, mat, dryck... Alla bra ingredienser. Tror t.o.m att det var ett slagsmål på G, men det är obekräftade rykten. 

Ett antal glas vin senare gick vi till sängs och sov gott tills vi insåg att det var dags att gå upp om vi skulle hinna få Sambon och hans kompis till Fotbollsmatchen på annan ort. Hör till saken gör att vännerna ALLTID är sena. Men vi kom iväg i alla fall, bara en halvtimme senare än vi hoppats, så vi får vara nöjda. Jag menar, igår kom de ju inte och hämtade oss förrän 2 timmar efter avtalad tid. Det var ju bra för dem att de hade duschat och gjort sig snygga före vi åkte dit, själv hade jag räknat med att vara tidig och hinna göra mig iordning där. Shit vad jag var arg. Men eftersom det alltid är så där borde jag inte varit förvånad, och jag hann trots allt duscha, även om det inte blev den lugna goa förberedelsen som jag kanske hoppats. 

Idag åkte vi hemåt och hämtade Sonen hos sin farmor. Sambon skulle ju som sagt på fotboll så jag och Sonen åkte hem själva. Sonen sov hela vägen hem (2,5 h) så jag fick snaska godis och sjunga med i radions låtar helt utan kommentarer. :)

Nu är jag toktrött och det gör ont i min högerarm så jag ska gå upp och väcka Sambon som verkar ha somnat med Sonen, sen ska jag kräva min rätt till gemensamt TV-tittande. Jag vill se CSI eller Criminal Minds idag.  

Igår åkte vi till Sambons mamma för att fira Sonen. Det var mysigt att träffas och vi fick god mat och satt och pratade och hade trevligt. Gick och la mig rätt tidigt men hittade boken "självkänsla nu" och började läsa. Den är intressant!

Nu har Sonen åkt iväg med farmor för att gå på djurpark och kolla in stan. När han kommer hem är vi borta, för vi ska på fest på annan ort  och kommer tillbaka först imorgon. Insåg igår att det är andra natten någonsin som vi sover hela natten från Sonen. Vi brukar vara borta kvällar och så vidare, men alltid vakna tillsammans. Det känns konstigt i magen just nu att han åkte iväg, men jag vet att jag kommer tycka det är härligt att vara Vuxen-T hela kvällen. Det ska bli kul. Kanske ska ta tag i att stryka mina kläder nu, istället för att sitta här och blogga. Japp, så får det bli. Får jag tid över innan vi blir hämtade ska jag läsa lite mer om hur jag ska öka min självkänsla.

Har nu hämtat mig efter min första intervju för Jobb2. Snacka om gratis psykologtimme. "Varför tror du att du tycker så?" följt av "Kan du ge konkreta exempel på när du hamnat i en konflikt?" ....

Det kändes som att varje svar testades med en motfråga för att kolla om jag var konsekvent och sanningsenlig. Domen kommer väl om ca 2 veckor när jag får veta om det blir en andra intervju.

Men bara att bli kallad till intervju är ju rätt coolt. Av ca 80 sökande var det jag och 4 andra som valdes ut till en första intervju. Det är häftigt. Jobbet verkar riktigt kul också. Lite det jag gör nu fast lite mer och lite nytt och framför allt på ett annat ställe. Känner mig allt säkrare på att jag måste få testa om mina kunskaper står sig "där ute".

Byter jag jobb måste jag nog dock gå upp till heltid, åtminstone ett tag. Men vi får väl fixa det på nåt sätt. Sonen är ju uppe längre och längre på kvällarna så vi får väl se till att göra kvalitet av den tid vi får tillsammans. Jag och Sambon kanske kan lägga våra scheman lite omlott så att vi kan hämta honom lite tidigare någon eller några dagar i veckan, och då få mer tid med honom.

Dessutom har vi ju inte sett att jag gått vidare till andra intervjun än. Och efter det är det personlighetstest och/eller intelligenstest. Jamen tjena Gösta. Jag kanske blir kvar här ett tag till, trots allt... ;) 

Fångade Sonens fot på bild när han var 6 månader. Nu är den lite längre, lite mer barn än bebis. Gooosefot på gose-Son.

Fortsättning på gårdagens inlägg, tidsmaskinen tar oss till den 10 maj 2005.

Kl 0030

En tokvärk väcker mig. Utan att fatta hur hamnar jag på toaletten och tar andra värken vid handfatet. Går till Sambon och försöker lugnt väcka honom "SAMBO, jag har VÄRKAR!" Typ. 3-5 min mellan värkarna med en gång. 

Kl 0130

Ringer förlossningen. De tycker att jag ska fortsätta hemma en stund, passa på att äta och duscha och så. Tvingar i mig lite yoghurt och gråter i duschen för att det gör ondare av värmen.

Kl 0230

Ringer igen och säger att nu vill jag åka in. De tycker jag ska stanna hemma så länge jag bara kan. "Det är bara tråkigt att gå för länge på förlossningen".

Kl 0300

Jag tvingar Sambon att se till att vi kommer till sjukhuset. Jag vill inte ha för många och intensiva värkar i bilen. Dessutom måste vi ju till bankomaten så att Sambon kan ta ut pengar till mat. Medan Sambon hämtar bilen konstaterar jag att han inte behöver nån j-a mat. Tar en värk före jag sätter mig i bilen. Som tur är är det kort till sjukhuset, jag hatade stunden i bilen då jag inte kunde stå och möta mina värkar med vick-rumpa/höfter. 

Kl 0430

Första gången de kollar hur öppen jag är. 7 cm! Det är inte så illa.

Kl 0510

Börjar med lustgas.

Kl 0730

Jag är fullt öppen men värkarna avtar. Det sätts in värkstimulerande som ökas typ jätteofta. 

Kl 0934 

Sonen kommer ut, illa medtagen. Jag får inte se honom, de drar iväg till barnrummet. Sambon följer med. De är borta drygt 15 minuter, sen kommer de in tillsammans med barnläkaren.

Underbara underbara Sonen får ligga på mitt bröst i några minuter medan barnläkaren berättar för mig vad som hänt och vad de gjort. De tar med Sonen och Sambon för att ta lite tester. Jag ligger kvar på förlossningen i 2 timmar. Gråter floder och tycker synd om mig själv som inte får vara med Sonen. 

Tvingas duscha och dricka juice och kissa innan jag skjutsas upp till Sonen. Hatar alla för att jag måste kissa och duscha. Vad är det för tyranner som inte låter mig träffa min son??? När jag har Sonen i min famn förstår jag varför. Vem vill lämna sin son för att gå och duscha när man väl fått träffa honom?

Älskade underbara gosiga lilla blonda knyte... Välkommen till din mamma och pappa som älskar dig över allt annat i världen.

Grattis på 2-årsdagen till vår lilla tokunge!

För ett tag sen fastnade min blick på ett inlägg som var sååå bra. (Läs det här) Det påminde mig om att värdesätta mer än bara de uppenbara sakerna i livet. Idag är det högaktuellt för mig att minnas på samma sätt som Grynisen gjorde, delar därför (i sann mamma-anda) med mig av vad som hände mig den 9 maj 2005.

Ni som inte gillar detaljerad äckelinfo kan ju sluta läsa nurå... :)

(Info för gravidnördar: Vi är framme i graviditetsvecka 41+0)

Kl 00:30

Går på toa och tycker att det kommer blod. Ringer förlossningen (man ska ju ringa om det blöder) men de tycker att jag ska gå och lägga mig och sova.

Kl 08:00

Ringer barnmorskemottagningen, eftersom jag har en tid kl 13. De tycker att jag ska skippa kontrollen hos dem och ha kontakt med förlossningen istället.

Kl 11:00

Har fått en tid hos förlossningen för att träffa doktor. De tar ctg och när jag träffar läkaren konstaterar hon vattenavgång - inte så svårt när det rinner okontrollerat (men inte speciellt mycket, bara inget jag kunde stoppa) ur mig när hon ska kolla. Eftersom jag inte har några värkar skickar hon hem oss och säger till oss att vi ska vila.

Eller hur!?

Promenader ska ju vara bra, så jag tar med mig Sambon att gå från Sjukhuset till stan. Han måste ju klippa sig om vi ska ta bebisfoton inom några veckor! Kommer till min frisör som frågar om vi inte har fött än, varpå jag kontrar med att "jorå, vattnet har gått så det borde bli snart iaf". Kul att ha en sån kund inne i sin salong. :) Käkar och går på stan lite innan vi går tillbaka till Sjukhuset och hämtar bilen och åker hem.

Ser till att väskan är packad. Går och lägger mig runt 23 utan att ha haft några direkta värkar. Lyckas till och med somna. Klockan 8 dagen efter ska vi ringa förlossningen om inget har hänt innan dess.

Och så var den dagen slut. :)

Fortsättning följer... ...

Igår var jag på middag med några tjejkompisar. Sonen var med och uppförde sig exemplariskt. Jag blev så stolt. Dessutom lekte han med min kompis dotter (1 år) och hade jätteroligt. De lekte tittut och jagade varandra, det var roligt att se. Tjejer som pratar stoppar man inte så lätt så följdaktligen blev det en sen kväll. Jag skjutsade hem de andra tjejerna och var i säng runt halv ett. Att sova sex timmar är inte min grej. Min dag har därmed varit ganska trött och motivationen att jobba har väl varit sådär. Kanske beror på morgondagens intervju.

Fick "tack för visat intresse, men du är inte vad vi söker" gällande jobb3 idag. Helt ok ändå. Det är nämligen samma företag och rekryterare som jag ska träffa i veckan för jobb2, så vi har redan pratat om vilken av tjänsterna jag ska intervjuas för och att det kanske krävs lite mer erfarenhet för jobb3. Därmed har jag alltså blivit kallad till intervju till 67% av de jobb jag sökt. Kanske inte statistiska fakta när man har sökt tre jobb, men det känns bra!!!