Nu har större delen av dagen gått och vad som hänt under dagen är följande:

Vi åkte till strutsfarmen och köpte kött som vi ska äta ikväll om ca 10 minuter. Vi tittade på de stora fåglarna och åt glass, sen bar det iväg till ICA för att köpa lunch. Åkte hem och Sonen var så trött att vi insåg att vi inte skulle hinna laga lunch, så vi fikade och sen gick jag och Sonen och sov en stund. Mamma och pappa åkte iväg och kom tillbaka - vi åt lunch och sen visade de överraskningen: En liten pool till Sonen och ett jätteparasoll (till mig). Vi njöt på varsitt håll medan Sonen övertygade mamma om att slå sig ner med honom i poolen. Han äger sin mormor.

Nu sover Sonen och vi ska avnjuta ännu en middag på balkongen. Idag är det lite senare så det går nog t.o.m att vara där ute utan att känna att det är bastu.

Glass som avslutning så är dagen fulländad... :)

Det bästa med sommaren är trots allt morgnarna. Det är svalt, frisk luft, men ändå känner man solen bryta igenom den lätta morgonkylan. Det går att vara ute utan att rinna bort.

Vet inte vad dagen har att erbjuda, men jag tror att vi kommer åka till en strutsfarm för att skaffa mat till kvällen. Efter lunch tror jag att vi åker till badplatsen och premiärbadar. Vi får se. Jag hoppas på barnvakt och möjlighet att ligga och läsa nånstans, det är prio ett för mig.

Kan glädja alla trogna Hemliga-rummet-läsare med att Ä nu är på plats, efter 5 min svettigt fipplande. Jag fullkomligt hatar när tangenterna hoppar ur läge. Med det sagt hoppar Ä ur läge igen. Antingen är jag världens klantigaste när jag skriver eller så sitter den inte bra.

Nu ska jag hur som helst avsluta min datorstund och avrunda kvällen med några sidor i min bok.

För de tekniknördar som kanske läser här måste jag bara kommentera "mini optical mouse". Världens minsta (nja, förmodligen finns det mindre) lilla externa mus som man kan koppla till sin bärbara för att slippa plattan. Den har vänster och högerknapp och en scroll... är ca 3 cm bred, 1,5 hög och kanske 7 cm lång. Jättesöt. Sladden är sedan invirad i en jojoliknande mojäng, så att man slipper lös sladd i väskan. Aj löv it; måste antingen a) sno pappas eller b) se om vi kan skaffa en sån... Då alternativ a är otänkbart och osmart (han vet ju att jag lånar den just nu) så lutar det åt b. Tills det förverkligas funkar säkert plattan helt ok.

Fredagskvällen blev väl inte exakt som jag tänkt mig... Föräldrarna bjöd in grannarna och på den vägen är det... Jag satte mig likt en tjurig 15-åring och började surfa. Eftersom jag är en rätt dålig surfare övergick jag snart i att jobba. Det innebär att mellan 22 och 23.15 jobbade jag, istället för planerad vinst (nåja) i kortspel.

Trots allt är det gött att ha det gjort, och det var ett plus att jag fick använda min nya dator.

MENNE! Ä-tangenten ramlade bort! Hur hände det? Hur ska jag kunna pilla tillbaka den??? Jag kommer nog sitta uppe tills jag fått fast den. Som tur är har jag sovmorgon imorrn (hoppas jag) eftersom Sonen sover i sin mormor och morfars rum.

Wohooo, nu har jag och Sonen varit hos min mamma och pappa ett tag, vilket innebär att jag har fått börja leka med vår nya dator. 1,5 timme tog det att konfigurera upp den - en evighet för den som vill börja surfa och kolla in grejerna.

Men vad fin den är!!! Roligt!

I övrigt har dagen varit bra, jag jobbade bara 2,5 timmar sen hämtade jag Sonen (efter hans lunch) för att passa in resan med hans sovstund. Tog med mig jobb hem som jag ska fixa med under helgen, vi får se hur det blir med det. Intentionen är bra i alla fall. Om inte annat en ursäkt att använda nya coola datorn... :) Resan gick väl över lag bra, men jag är lite rädd att jag fotades i en fartkamera, där de nyligen har sänkt från 90 till 70. Jaja, ingen ursäkt, jag vet, men så var det.

28 grader var det i skuggan när vi kom hem hit. (Ja, hos mamma och pappa kommer alltid vara hemma) Jag försökte vara ute och sparka boll med Sonen i solen, men det slutade med att vi busade i gräset i den lilla skugga som fanns vid häcken istället. När mamma och pappa kom hem blev det glass. GOTT. Ett kallt tips faktist - Sias superduperlyx vaniljglass. Vet inte vad som är speciellt med den, men det är inte deras vanliga vaniljglass. Mer grädde tror jag.

Nu däremot, tror jag det är dags att vara social med grannen (typ visa upp mig och Sonen) och sen ska jag hälla upp kvällens första glas vin. Till middag väntar sherrymarinerad entrecote och potatisgratäng... Snacka om att bli bortskämd när man kommer hem. Me like!

Även denna dag har fortlöpt utan större katastrofer. Efter att ha gjort premiär på att bada på gräsmattan (ja, han gjorde faktiskt det en stund, då han hoppade ur badbaljan och ner på gräset och "simmade") fortsatte Sonen bada inne. Efter bad blev det Emil i Lönneberga och mat (se tidigare inlägg) och sen fick kvällen en ganska tråkig avslutning för Sonen, som efter paus för mat återgick till total urflippning då han troligen blev lite övertrött. Utbrott följde utbrott, varvat med tester av min toleransnivå på alla möjliga tänkbara sätt. Jag insåg ganska snart att det var lönlöst att försöka få ner honom i lugnläge, så det var bara att bära upp en skrikande Son till tandborstning (när de skriker öppnar de iaf munnen bra) och säng. Efter lite sång lugnade han ner sig och jag tror han somnade ungefär en minut in i sången.

Har sedan tvättat kläder, kört igång diskmaskin, jobbat lite, kollat TV och pratat med Sambon i telefon. Nu är det dags att ta tag i att packa inför morgondagen, så att jag slipper göra allt imorgon. Helst skulle jag vilja komma iväg vid lunch för att matcha Sonens sovtid, men jag har svårt att se att jag skulle kunna få till det.

Nåväl. Sov så gott kära bloggare och bloggläsare, imorrn är det freeeedag, ny dag, snart-helg-dag!

Nu är det dags för dagens varning till alla småbarnsföräldrar föräldrar till barn som inte pratar så mycket.

Lagade precis mat till mig och Sonen. Trodde det var ett säkert kort, makaroner och falukorv. När jag lagade pekade han på makaronpaketet och lät mig förstå att han ville ha makaroner. Trodde jag. Så jag sa "snart blir det mat, jag ska bara koka dem först". Sonen går iväg och kommer tillbaka när jag säger att maten är klar. Sen bryter han fullständigt ihop när han ser makaronerna med korven. "NNNEEEJ orv" skriker han och puttar undan tallriken. Gråter "the ugly cry" och pekar mot skafferiet. Jag frågar vad han vill ha, och till slut förstår jag att han vill att jag ska ta ner makaronpaketet. Jag öppnar det för att visa att det bara är makaroner och han bryter ihop ytterligare en nivå.

Jag själv börjar bli lätt desperat så jag gnäller "men vad är det du vill ha?!?!" varpå Sonen pekar på bilden på paketet. Just det. Köttbullar. Så klart. Sonen vill ha det som är på bilden som jag har lovat att han ska få när maten är klar. På bilden är det makaroner och köttbullar.

Psyyyykbryyyt!!!!

Sonen lämnar bordet utan att äta och jag trycker i mig min portion. Det tycks inte finnas några säkra måltider med min son.

Men nu har jag gett efter och låter honom äta sin portion korv och makaroner till Dumbo. "Bara för att det är en speciell dag idag". Hmm... Första bada-ute-dagen... Eller Pappa-borta-och-mamma-orkar-inte-med-konflikter-dagen?

Hur som helst orkar jag bara inte. Jag vet att det kommer tillbaka och sparkar oss i rumpan vid nästa måltid, men då får jag ta det då. Imorgon är en annan dag. Då är maten dessutom förlagd till min mamma och pappa, så jag kan skjuta på det ända till söndag.

När man har vänner som mig behöver man inte några ovänner, eller vad sägs om följande konversation:

Kompis: "Ska väga mig imorrn, tror vågen visar +, men hoppas att det bara är ett litet +... "
Hemliga T: "Jag tror på ett stort"

På nåt sätt hade jag misstolkat (chat) och trodde hon hoppades på åtminstone lite neråt. Men resultatet blev ju sådär bra. Taskigt nästan.

Nu ska denna stödjande vän fortsätta hemåt och Sonen för en liten mamma-son dag och kväll. Undrar om inte glass står på schemat. Jag vet att jag inte borde ge honom en massa glass, men när det är det enda jag själv kan tänka på är det svårt att motivera varför vi inte ska unna oss det. Det är ju trots allt synd om oss som går alldeles ensamma hemma utan vår pappa/Sambo.